Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Tegnerid före Tegnér af Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fålle gå med afmätta steg i procession, men som dock hvarenda
minut frestas att springa ut ur ledet för att begifva sig på
egen hand kring backar och berg, som anar mera, än
knappast är rådligt att bekänna, men som dock uttalar mycket,
hvil-ket redan i och för sig är yågadt nog, framför allt på denna
plats och inom denna heliga cirkel af pertentliga smakråd.
Sjelfya talet handlar för öfrigt just om , om dess
„olikhet, uppkomst och fall hos olika folkslag. “
„8maken, Mina Herrar! — yttrar talaren, — är en medfödd känsla
af det sköna, eller rättare: af den ordning, som utgör sjelfva skönheten;
man kan likna Snillet vid vinden, som förer ett skepp öfver hafaet, men
Smaken är styret eller den kompass, som leder det“ . . . „Utan täflan
slumrar Snillet, utan fHhet är all täflan omöjlig;’ äfven för en sund är
friheten lika oundgänglig, som luften för andedrägten. Friheten är lik
en strid och rinnande elf, naturen gläder sig i dess grannskap; när han
öfverflödar, gör han de aflägsna falten fruktbara, när han följer sin bädd,
grönska dess stränder, men träldomen är som det instängda träsket,
hvilket endast framföder krypande skridfa och med sina dunster förgiftar
nejden" . . . „Der lag herrskar, der finnes frihet, men der lagen liknar en
molnvägg, som på afst&nd har utseende af en mur och nära vid hefinnes
vara en dimma, der är antingen träldom eller sjelfsvåld, begge afsagda
fiender af friheten" . . . „Frid och lugn äro utan tvifvel en oskattbar
lycka, men lugnet måste dock stundom rubbas af en måttlig blåst, eljest
förlorar luften sin spänstighet och blir skadlig för andedrägten; jag vill
ipke säga, att Snillet blomstrar hland hlod och förödelser, ty det är icke
under sjelfva ovädret de milda sånggudinnorna visa sig, utan när lugnet
åter utbreder sig Öfver de »vallande vågo, men Snillena få en ny spänstighet
under den allmänna skakningen, som de länge bibehålla sedan stormen
har lagt sig" . . . „Men sådan är menskligheten, att äfven dess lyckliga
öden bereda missöden. Här sånggudinnorna blifva med öppna armar i ett
land emottagna, göra de lätt flera eröfringar, än de sjelfva förmodat och
vinna en oväntad myckenhet tillbedjare, de flesta dock mera intagna af
deras hemgift, än af deras skönhet. Ungdomen faller i en sjukdom, som
Piron kallar „Métromanie," vitterheten blir en gångbar feber, båtsmannen
skrifver oden öfver stormen och tiggaren öfver hungern, hvar yngling blir
en Celadon, som för en verklig eller poetisk Zephis beskrifver isbergen
i hennes hjerta och vulkanen i sitt eget, sjunger om blomster och får,
tamt öfverskickar sina suckar med de susande Sefirer. Men skaldekonsten
Är icke ämnad blott till ett onyttigt tidsfördrif, eller att fylla sysslolösa
Öron med tanklöst ljud, . . . dess ändamål kan icke vinnas af sångare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
