Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Tegnerid före Tegnér af Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra ständiga ingrepp på siskans eller näktergalens rättigheter att
framföra drillar utan mening, och som synas öfvergå sig sjelfva, om de någon
gång dränka en droppa af tankar i en ocean af ord“ . . . „Det är icke så
med de lärdas rike, som med andra stater; i de sednare anses en talrik
menighet och få herrar som ett tecken till allmänt välstånd, (!) men i
vitterhetens fristat förebådar en manstark pöbel en snart förestående vitter
digerdöd" . . . „De tider, som varit de rikaste på stoAfc författare, hafva
gemenligen haft få granskare, men de komma i myckenhet, när de förra
börja att blifva sällsynta; man efterhemtar icke de afbrvtna axen förrän
skörden är slutad. När Snillet böljar synligen mattas, söker man att
underblåsa dess eld med föreskrifter och råd, men för oftast mera rök, än låga.
Reglar hafva sitt värde, när de sparsamt göras och tjenligt användas; de
knnna icke gifva någon skaldegåfva, men de likna fyrbåkar i hafvet, som
varna för klippor och sandbankar. Merändels tjena de dock till intet
annat, än att inskränka uppfinningsgåfvan inom samma trånga råmärken,
som instänga granskarnes snille. (!) De späda sånggudinnorna digna under
bördan af ofantliga lagböcker och inbillningskraften mister sitt lif, så
snart hon icke obehindrad för sväfva lik en fjäril från ämne till ämne
och fladdra genom alla möjliga rymder. Homerus och Shakespear kände
inga andra reglor, än naturens och deras eget snilles drift, det är lätt
att upptäcka fläckar på deras spegel, men olycklig den, som endast ser
felen och är blind eller känslolös för det majestät, den sköna och rika
natur, som hos dem blir alla tiders förundran och alla skalders stötesten!
Den som är oförmögen att inse en sådan förtjenst, han må aldrig inträda
i Snillets eviga tempel, (!) han stadne i förhuset och läse Colardeau!
Man kan likna dessa skalder vid ruinerna af Balbek och Tedmor, som
ännu i sin ödemark midt ibland förödelsen väcka en större vördnad, än
våra hufvudstäders nya palatser. Det är samma skilnad mellan Homerus
och Shakespear samt vår tids så fina, läckra och afmätta rimmare, som
mellan kolonnaden på Louvren och ett litet utsmyckadt lusthus i en af
våra trädgårdar, och vi hafva svårt att frikalla den domares smak från
en sybaritisk uselhet, som föredroge det nya lusthuset" . . . „De gamla
hafva sina företräden, men de hade äfven sina förmåner; vitterheten
var för dem ett ännu icke upptaget land, för oss äro de vackraste
lägenheter i naturen redan besatta. Vi nödgas att blifva de gamlas
landt-brukare eller att återhemta på deras åker. Dessutom togo de gamle
sina bilder omedelbart från en hemfödd natur, deras målningar öfverträffa
derför i värma och lif lika så mycket våra afbilder (på andra hand), som
en tafla, målad efter en lefvande menniska, öfverträffar den, som är
tecknad vid en likkista. Romarne afskrefvo redan grekerna, fransoserna
af-skrifva de rbmerska skalder, vi söka att likna fransoserna. Men ju längre
från källan, ju grumligare vatten, och ju flera aftryck, ju mattare blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
