Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Tegnerid före Tegnér af Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„läckra“ framför det naturliga, äro af det slag, att man
sannerligen skulle tro dem föreskrifva sig från en mycket sednare
tid. Mera öppenhjertigt och mera positift har ej heller i vårt
fädernesland (måhända ej inom något land) någon från den
epoken uttalat sig om Shakespears odödliga storhet; det är
sannt, att för en och annan inom den gustavianska
skalde-cykeln var den stora brittens namn icke obekant, vi vilja
äfven gema tro på uppriktigheten af den sednare förmildrande
förtolkning sjelfva Leopold gaf åt sitt bekanta uttryck om
„litteraturens skogsmenniska“ Shakespear, (se Beskow:
Leopolds biografi sid. 186), men det står dock fast, att ingen
annan stämma den tiden vågade så utan alla reservationer
framställa Shakespear som det evärdliga mönstret, och detta
midt i åsynen af den ännu i all sin glans tronande
efter-fransyska skolan. Då vi från börjat kallat den man, ur hvars
penna dessa ofvananförda tankar och satser flutit, en „tegnerid,u
hafva vi dertill hemtat anledning dels i den rikedom af
blixtrande, träffande och spirituella bilder, hvaraf hela hans
föredrag öfverflödar och genom hvilka hans stil erhåller en färg,
hvartill hela den gustavianska prosan knappast torde erbjuda
något liknande, dels i sjelfva spåkets „tournure,“ hvilken i
ännu högre grad skiljer sig från tidens vanliga, (vissa af oss
markerade, ofta återkommande vändningar äro helt och hållet
Tegnérska), dels ändtligen i hela andan af det här
ifrågavarande talet, hvilken mångenstädes på ett förvånande sätt
påminner om Tegnérs berömda „Tal vid Jubelfesten."
Teg-neridens namn var — Jac. Fr. Neichter. Mannen förekommer
icke, det vi veta, i någon litteraturhistoria framhållen såsom
en estetisk storhet, knappast der erinrad eller nämnd. Han
var „Professor Skytteanus" vid Upsala universitet (i
„poli-tik och romersk vältalighet"), och tidens memoirer hafva
ihåg-kommit att nämna, icke hans Inträdestal i kongl. Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-Akademien, men hurusom han år
1793 under den skuggrädda förmyndare-regeringen erhöll en
högvederbörlig skrapa derför att han i en
föreläsningsprospek-tus hade vidrört „ämnen, som ej hörde till hans profession,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
