Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Tegnerid före Tegnér af Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gååten“ . . . „En öfverdrifven läckerhet[1] i vitterheten måste foda en
förvänd smak; nu börja de naturliga skönheterna att betraktas som låga och
grofva, samt konstiga grannlåter blifva snart de enda, som hafva behag.
En skald må visserligen icke framställa allt, som finnes i naturen; hon
har sjelf undangömt vissa saker för vår åsyn, hvilka konstnären äfven
bör hölja, men dessa saker äro få hos ett folk, som forknippar sunda
känslor med oskuld, rena seder och manliga tänkesätt. Sybariten åter
skräder halfva naturen och finner alla bilder osmakliga, som icke lånas
från stjernhvalfvet och blomsterqvarteret. Den rikaste inbillning blir sålunda
en Tantalus, som lider brist midt i sitt öfverflöd, och Snillet en
skattmästare, som förvarar de största rikedomar utan att våga röra dem.
Skyggt och vacklande, trugar Snillet en ovillig konst att låna sig alla
dess små grannlåter, för att dermed hölja sin verkliga fattigdom. Men på
en präktig och stor byggnad får icke allt vara prydnad, ögat och
inbillningen vilja stundom hvila vid det enkla och osökta, en tafla måste dela
skugga och ljus. När en sak i sig sjelf är skön, kan en upprorisk konst
endast försämra den. Man behöfver ej förgylla den pariska marmorn,
måla mahognyt eller, som de holländska landtboarne, färga stammarna på
våra löfträd gröna.“
Vi skulle kunna göra detta utdrag vida längre, denna
samling af „ strödda tankar" dubbelt, tiodubbelt så stor, men
det anförda förslår tillräckligt för vårt ändamål. Vi hafva
endast velat lemna ett nytt litet bidrag för det rätta
bedömandet af den gustavianska litteraturen, sedd från olika sidor,
och vi hafva här gifvit anvisning på en författare af dem,
som ingalunda „gingo i spetsen,“ en man, hviiken alldeles
icke var en sådan det djerfva initiativets man, som Thorild,
men hviiken dock begagnade det första bästa tillfälle att i
litterära ämnen yttra sig med en frimodighet och i en
riktning, som ovillkorligen måste anslå och till och med väcka
vår förundran. De flesta af de satser, som här framställas
inför en vitter akademi, ställd under konungamagtens högsta
omedelbara auspicier och med den „rena“ estetiska lärans
bekännelse, — satser om friheten, såsom konstens vilkor, om
reglornas öfverflödighet, till och med skadliga inverkan på
litteraturen, om dagens försämrade smak, föredragande det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
