Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att känna den, och jag törs säga herrarne, att ni känna den
intet; och då skulle det ju se underligt ut att afgöra den.“
Slutligen upptogs i ja-propositionen baron Ehrensvärds förslag
att utskottet borde åläggas, att inom porton dagar inkomma
med sitt begärda utlåtande, och derefter utföll voteringen
sålunda, att i första klassen afgåfvos 60 ja mot 13 nej, i andra
33 ja mot 41 nej oeh i tredje 58 ja mot 48 nej.
Propositionen var således bifallen.
Innan vi gå vidare, vilja vi anföra en ganska betecknande
tilldragelse:
Vi minnas, att Axel Adlersparre i plenum den 1 April uppträdt
med ett, betänkande i publicitetsfrågan, ehuru konungens skrifvelse
angående samma sak då redan blifvit uppläst. Denna hans handling blef
inberättad till konungen, och betänkandet stämpladt såsom „förgripligt mot
majestätet.“ Högeligen upprörd af denna underrättelse sände konungen
straxt efter baron Essen, „medlaren mellan monarken och bergpartiet,“[1]
och befall te honom öfvertala Adlersparre att återtaga sitt memorial. Essen
svarade, att detta vore en ganska svår kommission, helst som han stode
i förbindelse hos Adlersparre för sina affärers rangerande; men ville icke
H. Maj:t sjelf tala vid honom? Härvid studsade konungen och frågade,
om han kunde tåla vid honom! Som han flera gånger upprepade denna
fråga, svarade Essen, det han insåge, att man svärtat A. i konungens
ögon, men försäkrade på sitt hedersord, att H. Maj:t skulle bli satisfierad
att tala vid mannen, som, ehuru försvarare af sina rättigheter, alltförväl
kände den vördnad, han är skyldig rikets öfverhufvud. På denna
försäkran skickade nu konungen efter honom och begärde hans memorial.
Efter att ha genomläst det, förklarade också kungen, att han fann det
helt annorlunda, än det var för honom beskrifvet och yrkade han således
icke längre på dess återtagande; tvärtom kunde det alltförväl tryckas
såsom innehållande ganska goda tankar, hvilka icke borde undanhållas
allmänheten. Men i protokollet borde det framflyttas före konungens
skrifvelse. Detta lofvade Adlersparre att vid justeringen ombesörja; och
konungen sade sig hålla honom räkning för denna hans granlagenhet, då
han alldeles icke ville blifva komprometterad eller synas blanda sig i
adelns öfverläggningar; bad derföre A. sätta sig ned och fatta i pennen,
hvad han ämnade säga. Sedan han så gjort och derefter uppläst sitt
project, bad han konungen behålla ett exemplar deraf för att vara förvissad,
att han skulle åstadkomma befallningen; men kungen svarade: „nu ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
