Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, att ryttmästar Adlersparre tror, att jag hyser misstroende“ — — —
ref derpå söjider papperet och räckte honom sin hand. — Emellertid var
Adlersparres belägenhet kinkig; ty att ändra sakernas marche i ett
protokoll, är något ovanligt, att ej säga lagstridigt. Men efter många pour
parlers blef det beslutadt, att ingen på riddarhuset skulle häremot göra
anmärkning, utan aflopp saken helt trankilt[1]. Silfversköld och professor
Schulzenheim yrkade blott, att den aldrig måtte kunna åberopas såsom
prajudikat.
Samma dag detta förehades, uppstod en långvarig och
icke utan hetta förd diskussion angående utfärdandet af
instruktion för bevillningsutskottet. Redan d. 1 April hade Clas
Cederström uti ett memorial påpekat nyttan häraf och
föreslagit, det nämda utskott borde åläggas „att nu genast börja
utarbeta och sedan till riksens ständers pröfning och
stadfästelse framgifva de allmänna grunder, Jivarefter den nya
bevillningén till vår garanterade riksgälds afbördande bör
utgå, och hvars långvarighet och belopp af riksens ständers
plena framdeles blifva beslutna.“ Detta ingick dock alldeles
icke i regeringens planer; också fick förslaget i mera än trenne
hela veckor ostördt hvila. Men nu uppträdde Hans Hjerta
och fordrade, att antingen genast få tala i detta så vigtiga
ämne eller ock att ett särskilt plenum för dess behandlande
måtte af landtmarskalken utsättas. Detta verkade; frågan blef
nästan omedelbart upptagen.
Clas Cederström började diskussionen.
Han visade huru vigtigt det var att åt bevillningsutskottet blott
lemna bestämmandet af de allmänna grunderna för den kommande
bevill-ningens fördelande, „såvida icke rikets ständer valt detta utskott i afsigt
att åt detsamma öfverlemna hela utöfningen af sin beskattningsrätt."
Och han tilläde ironiskt, att då på så lång tid något plenum till denna
vigtiga frågas äfgörande icke blifvit dem gifvet, så hade han börjat frukta
att helt oskyldigt ha lagt hinder i vägen för utskottets göromål; men han
hade funnit sig alltför lyckligt befriad ifrån denna fruktan, sedan han fått
veta att detta utan afseende på hans memorial blifvit satt i verksamhet —
„en omständighet, hviiken likväl torde vara äfven så ovanlig som den af
omnamda skäl varit mig behaglig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
