Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre skicklig riksdagsfullmägtig. Han är så ofta en persona inuta.
Han skall en annan gång icke få vårt förtroende“ — Och då man så i
allt underkastade sig allmänhetens dom, skulle man „lätt gifva anledning
till den förhatliga principalatsfrågans upplifvande.“
WaUqvist, som härefter uppträdde, gendref den föregående talarens
yttranden, dervid hänvisande till Wijkmana „ovederläggliga“ memorial.
Han förklarade vidare, att enligt 1774 års tryckfrihetsförordning kunde
icke ståndet neka att utlemna sina protokoller till tryckning, och om det
äfven så kunnat, lorde det icke göra det. „Man fruktar kallsinnighet
mellan lärare och åhörare genom denna publicitet Har den då under
olyckliga parti-tider någonsin kunnat undvikas, fastän vi icke tryckt våra
protokoller? .... „Men vi kunna förlora våra medbröders vidare
förtroende, om de finna oss mindre vaksamma eller olika tänkande med dem/4
Jag frågar: är icke detta rätt och billigt? Bör ej en principal fö veta,
huru hans ombud uträttat det honom ombetrodda värf? Eger han icke
ens rättighet att taga tillbaka sitt förtroende, om han icke är nöjd med
sin fullmägtiges uppförande ?“ ....
I sammanhang härmed nämna vi det memorial rörande denna fråga,
hvilket vid riksdagens slut ingafs af domprosten Waller. Deruti sade
han sig frukta, att framtiden skulle i ståndets protokoller söka efter
orsaken, hvarföre dessa ej blifvit tryckta, och då icke finna det nekande
partiets skäl så tydligt ’framlagda som motpartiets. Derföre ville han nu
klart påvisa, att afslaget varit dikteradt mest för den ryktbara
principalats-frdgam skull, „hviiken fråga ett mindre kringsynt nit fordom väckte,
klokheten åter qväfde och sedermera fruktat att till dess återupplifvande gifva
någon anledning/4 Allmänheten skulle ju snart kurmat räkna det för
ständernas skyldighet att lägga sina protokoller för dess ögon! „Dermed
skulle naturligtvis äfven den tanken förena sig, att ständerna voro
redogörande för allmänheten, och hvad oordning skulle det icke kunna verka,
om de i följd deraf ansågo sig såsom redofordrande ? Allt detta gjorde
sig sjelf, om ståndet tryckte sina protokoller. Det kan icke hända, så
länge ståndet lemnar dem otryckte!44 ....
Men vi återgå till vårt plenum. — Efter WaUqvist, talade
prosten Juringius för tryckningen, och Wijkman gjorde ett
tillägg till sitt förut upplästa memorial. Derpå skreds till
omröstning. Den utföll så, att 22 biföllo och 27 afslogo. Då
reste sig WaUqvist och begärde, att „tiU egen tillfredsstäUelse
och säkerhet få in extenso del af protokollet öfver denna
fråga. “ Detta medgafs. Tackande ståndet härför, anhöU han,
att fö genom trycket kungöra detta protokoll — en anhållan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
