Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagde dag. Då ändtligen blef det framdraget och öfverläggningen
derom börjad.
Fant, som „för fjerde gången hade äran deltaga i
förhandlingarne angående denna sak,“ begärde först ordet.
Trenne skäl sade han sig ha utfunderat för tryckningen; det första,
att man derigenom sprede upplysning bland allmänheten i de politiska
och ekonomiska mål, som här komme under öfverläggning; men detta
vore icke ståndets egentliga yrke, och han fruktade äfven, att den der
upplysningen blefve ganska ofullständig. Det andra vore, att man då
kunde dokumentera sin talegåfva och aktivitet under öfverläggningarne;
dock tyckte han för sin del, att det vore ej nog värdigt på så sätt
speciminera. För det tredje, tillfredsstälde man den läsande allmänhetens
nyfikenhet; men detta vore ju blott att gifva anledning till kritiker, både
öfver hvad man sagt och underlåtit att säga. Vidare erinrade han, att
presteståndet följes framfor de Öfriga „med en synnerlig uppmärksamhet,
som faster sig ej allenast vid sak utan äfven, vid person,“ och beskref
hvilka olycksaliga schismer mellan lärare och åhörare ofta vållats af olika
politiska meningar; för att undvika framkallandet af dylika förhållanden,
röstade han emok tryckningen. „Äfven,“ tilläde han, „förekomma ofta i
detta stånd öfverläggningar af sådan art, att en nödig prudentia pastoralis
torde finna det mindre rådligt, att underställa dem allmänhetens
granskning och omdöme.“
Efter honom uppträdde prosten Froman med ett längre tal i motsatt
riktning. Framhållande omöjligheten af att annars kunna undvika
ogrundade misstankar, uppmanade han ståndet, att nu, „då en Titus från tronen
lägger hela sin rikshushållning i öppen dag,“ taga exempel efter honom.
Hans något bombastiska anförande slutade på följande sätt: „ Vördade
fader, föråldrade (!) i riksvårdande ärenden, i mensklighetens kännedom!
Jag hoppas af eder vishet en sådan pröfning af de skäl, jag haft äran
framlägga, som tillvinner sig den upplysta allmänhetens bifall, och i våra
öppnade minnesbocker skall resa edert äreminne! .... Dixi et servavi
meam animam!“ — Prof. Wijkman bemötte derefter domprosten Fanta
anförande, och med honom förenade sig prostarne Ekmansson, Norén, Falk
och Kjellin, d:r Spak och professorerne Gadolin och Winbom, hvilka alla
anhöllo, att deras namn måtte fö upptagas i prof. Wijkmans memorial,
det han tillkännagifvit komme att af trycket utgifvas.
Biskop Wingård förklarade sig vara afgjordt emot tryckningen.
„Man skulle ju annars kunna befara, “ yttrade han helt uppriktigt, „att
de, som skänkt oss sitt förtroende, lätt kunna fö se, att deras ombud
antingen icke talat eller också varit af olika tanke med dem, och då
straxt tänka: vårt ombud vid riksdagen måtte vara en overksam eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
