Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordningen i hr grefvens och landtmarskalkens magt att låta
verkställa ridderskapets och adelns beslut, och jag anhåller,
att hr grefven och landtmarskalken måtte låta deputationen
afgå.“
Dessa ord mottogos med högljudda rop af ja och nej,
m. m. Clas Lewenhaupt instämde med Toll, hvaremot Georg
Adlersparre anhöll, „det expeditionen måtte bli enlig med
protokollet och ej vridas genom någon advokatur. “ Med
honom förenade sig Schulzenheim d. y., Clas Cederström m. fl.
Men landtmarskalken förklarade, att expeditionen vore uti
öfverensstämmelse med propositionen, och anmanade han
således grefve Oxenstjerna att afgå med deputationen.
Nu brast stormen riktigt löst; man stälde sig på bänkarne,
häftiga rop genljödo från alla håll. Det skreks „ja och nej —
deputationen skall gå — expeditionen är ojusterad —
propositionen antogs med förbehåll — expeditionen är enlig med
propositionen —, med mera dylikt, som tätast uppblandadt med
ja och nej, samt en mängd anmälningar att få tala.“
Sedan detta varat cn god stund och något saktat sig,
ropade frih. Lars Hjerta, att dem, som önskat yttra sina
tankar i denna sak, måtte utöfningen af en sådan deras
obestridliga rättighet förunnas. Men bullret och ropen fortforo,
„Ömsom svagare och starkare, “ och först efter flera fruktlösa
försök fick ändtligen landtmarskalken ljud med klubban.
Då uppträdde frih. Carl de Geer. „Jag bestrider
alldeles icke,“ sade han, „att icke expeditionen må afgå; men
som jag alltid trott, att ridderskapet och adelns säkerhet legat
allra bäst förvarad uti landtmarskalkens ord, af den grund
hade jag äfven trott, att landtmarskalkens yttrande till
protokollet skulle vara en visshet för ridderskapet och adeln, att
derifrån aldrig kunde afvikas. Och af dessa orsaker tror jag,
att tillägget i expeditionen bör ega rum. Men skulle hr
grefven och landtmarskalken återtaga sina ord, då har jag ej mer
att härom uttala mig.“
dess ställe omskrifvit ordet „tappats“ med „bortfallit.“ Att derigenom en omening
inlägges uti Tolls ord, är tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
