Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buddhaismen I. Legender om Buddhaismens stiftare af C. S. Varburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såsom aflägset från detsamma behäftad med materiens
brister; det kroppsliga är försänkt i mörker och synd. De
olika kastema uttrycka den längre eller kortare aflägsenheten
från Brahma, den större eller mindre blandningen af mörker
och ljus, af godt och ondt. — Fastän mindre hård mot de
högre kastema, är dock denna lära väsentligen pessimistisk,
finner öfverallt synd och elände, högst sällan ämnen till glädje
och hopp. Huru skulle väl menskligheten kunna hemta mod
och hopp att handla i en tillvarelse, der handlingens mål,
verldens och individernas förädling är oupphinneligt, då
allting endast förädlas genom att förintas och återströmma till
det ursprungliga ljushafvet, och den bästa handling således är
det konseqventa. mördandet af jaget, af individualiteten? —
Åfven Buddhaismen, ehuru icke såsom Brahmanismen
pan-teistisk, utan snarare ateistisk, antager, och detta på ett ännu
skarpare sätt* läran om det i verlden inneboende onda. Denna
lära skulle dock ej ensamt ha kunnat ge upphof åt
Buddhaismen. Vid dess uppkomst var äfven en annan åsigt, hviiken
förvandlade passiviteten till den djupaste förtviflan, i väsentlig
mån verksam. Denna var den Brahmanska läran om
sjä-laraes rastlösa vandring genom nya kroppar, deras ständiga
pånyttfödelser i nya gestalter i andra verldar, i himmelriken
och helveten. Ett omedvetet felsteg i en förfluten existens
kunde blifva orsak till individens nyfödelse i mångfaldiga
former. Buddbaismens stiftare satte till sitt mål mensklighetens
befrielse från den oaflåtliga själavandringen. Genom ett
sedligt, menniskoälskande lefverne, så lärde han, kunde individen
slutligen lyckas att uppnå Nirvåna, det eviga lugnet,
förintelsen. -r- Att detta eviga lugn, denna tillvarelsens utslocknande,
af hela folk kunde anses såsom det sista eftersträfvansvärda
målet, förutsätter en djupare förtviflan och vämjelse för lifvet,
än hvad vi hos de Europeiska folken, äfven under de mest
ogynsamina förhållanden, äro vana . att skåda. Läran om de
eviga helvetesstraffen har visserligen äfven der skapat
förtviflan och vi finna huru ännu i dag menniskor genom
grubbleri öfver densamma bringas till vansinne, men detta evigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
