Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buddhaismen I. Legender om Buddhaismens stiftare af C. S. Varburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 flammande tungor och 1000 armar. Då denna här under
dunder och brak nalkas Sakyaeremiten, fly alla gudar, hvilka
hittills lofsjungande, lyckönskande, tillbedjande, omsväfvat
honom. Först sättas, så till sägandes, alla naturmagter i rörelse
mot honom; stormar, som drifva milslånga klippor framför
sig, blixtrar, eldregn, skydrag m. ra. af liknande kaliber. —
De förmå dock ej att kröka ett hår på Boddhisattvas hufvud;
han förblifver lugn och orubblig, ty „alla eleraenterna
betraktar han blott såsom ett bedrägeri, en dröra, ett moln.“ Här*
öfver häpna djefvulsskarorna och dela sig i tvenne partier, ett
hvitt och ett svart, af hvilka det förra förklarar fienden för
oöfvervinnelig. Efter långa underhandlingar mellan båda följer
slutligen angreppet. De ålunga ofantliga berg, lansar, pilar,
hammare, trädstammar m. m., men så snart dessa träffa
Gau-tama förvandlas de till blomsterkransar; det gift, de spruta
mot honom, blifver till strålar, till gloria kring hans hufvud.
Då till slut frestaren finner sig underlägsen i en ordstrid,
hvaruti han inlåtit sig med Boddhisattva, undflyr han ined
sitt följe.
Nu tillgriper han sitt farligaste vapen, han utsänder mot
Gautama sina döttrar; de utveckla för eremiten alla sina
behag och konster, samt lemna intet medel att förföra honom
oförsökt. Men han förblifver ståndaktig och säger: „Begäret
kan aldrig stillas; det växer likasom törsten, då man druckit
saltvatten. Då jag befraktar eder, förekommen J mig såsom
ett bedrägligt sken; eder kropp liknar en vattenblåsa, Jag
ser den fylld med orena ämnen och söndergnagd af maskar."
Äfven dessa måste alltsår draga bort med oförrättadt ärende
och segren är vunnen. Sedan han sålunda besegrat den onde
eller det onda och dermed äfven grunden till all andlig
inskränkning, har befrielsens timma slaget. Under natten efter
striden uppgår för Sakyaeremiten ljuset af en kunskap, inför
hviiken rum och tid, vara och blifva, uppkomst och
förgängelse försvinna. Han erinrar sig nu sina egna och alla andra
varelsers fordna existenser; han öfverskådar med en enda
blick de otaliga, omätliga verldarne, han öfverser äfven hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
