Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Familjen. Studier af Wilhelm Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna upprätthållas. Att denna tanke ingalunda är utopisk visa ock
er-farenhet och historia, som lära att yttre lagbud och tvång här intet
förmått att uträtta. Så t ex. voro de gamle Skandinaverna ett
monoga-miskt, och sedligt folk, ehuru inga lagar förbjödo männerna att besitta
flera bihustrur. Hos Komarne under kejsartiden, hos Italienare och
Fransmän i förflutna århundraden har sedligheten ej det ringaste vunnit på
strängheten i de förhandenvarande lagarne mot äktenskapsbrott och
äktenskapsskillnad. Der ej ett starkt sedligt medvetande helgar den
monogamiska formen för äktenskapet, hjelpa ej de grymmaste lagbestämmelser;
der denna starka sedliga känsla förefinnes, utgöra den enskilda och
allmänna opinionen och seden de säkraste garantiorna för familjens helgd.
Betraktar man åtskilliga bland de lagar, som nu reglera makarnes
förhållande till hvarandra, t. ex. dem, som försvåra äktenskapsskillnad,
så synas de oss hvarken ur rättsliga eller sedliga grunder kunna
deduceras. En lagstiftning, som endast går ut på rättsbegreppens
förverkligande, kan aldrig enligt dessa godkänna lagar mot äktenskapsskillnad.
Hvarje kontrakt om personalförbindelser för hela iifvet anses af rättsläran
ogiltigt och vi se ej på hvad grunder hon (ur ensidigt rättslig synpunkt)
skulle i detta enda fall kunna hylla grundsatser, som hon eljest, t. ex. i
fråga om slafveriet, på det bestämdaste ogillar. Vill lagstiftningen jemte
det rättsliga äfven förverkliga ett etiskt ändamål, äktenskapets större
sedlighet, så torde detta näppeligen genom dylika bestämmelser kunna
åstadkommas. Familjens sedliga mål är a) makarnes ömsesidiga förädling
genom ett harmoniskt samlif, utbyte af åsigter samt samverkan i det goda,
b) barnens sedliga uppfostran. Genom stränga lagbud mot
äktenskapsskillnad snarare motverkas, än befordras dessa mål. Aro personernas
lynnen och karakterer stridiga, så försämras, icke förbättras de genom
en tvungen samvaro, och barnen lida genom det dåliga föredöme, som af
oeniga föräldrar lemnas, långt mera än genom dessas skiljsmessa.
Äfven i andra frågor, som röra makarnes inbördes förhållande (t. ex.
frågan om egendomsgemensamheten i familjen) torde det framdeles visa
sig att lagstiftningen utan svårighet kan afhålla sig från många af de
stipulationer, som nu förefinnas, lemnande åt individerna att här likasom
eljest fritt kontrahera och dertill fordra lagens sanktion. De motiver,
som då skulle leda till äktenskaps ingående, torde blifva fullt så sedliga,
som de hvilka för närvarande göra sig gällande.
Vi återgå till herr B:s rikhaltiga arbete. Frågan om qvinnans
ställning i familjen och samhället intager i detsamma en framstående plats.
Författaren, som här bland annat redogör för tysken Hippels och
fransmannen Legouvés frisinnade åsigter, ställer sig i denna fråga på deras
sida, som| yrka qvinnans fullkomliga likställighet med mannen uti socialt
och politiskt hänseende. Vi kunna ej neka oss nöjet att ur denna
framställning meddela följande utdrag:
„S3å lockande det än må förefalla att i tanken på en älskvärd, i sitt
fridfulla hem lycklig och förnöjd qvinna, intala sig sjelf, att detta kön
näppeligen kan vinna ntgon större fulländning än den qvinnan utvecklar
genom sin naturliga bestämmelse; så är den gamla satsen, att qvinnan är
till för familjen och således der har sin förnämsta betydelse, icke dess
mindre blott en half sanning, ifall dermed skall uttryckas, att mannen i
motsats till qvinnan har en egen tillvaro, ty de flesta till sina händers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
