Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Busch och yttrade, „det han nu trodde böra bli fråga om tiden tor
be-villningens utgörande.** Härtill svarades ifrån flere håll, att detta blifvit
på samma gång som utskottets betänkande afgjordt och till nästa riksdag
faststäldt. Men på denna åsigt af saken ville hvarken Busch eller
åldermännen Lindgren och Röhl, grosshandlanden Hammarberg m. fl. ingå,
åberopande „sine postulater, som förbjöde dem att på obestämd tid i
bevillning ingå.** ,
En sådan motsträfvighet inom detta stånd tyckes ha varit ganska
oväntad. Dock tappade talmannen ingalunda koncepterna. Han påminde
om konungens skrifvelse af den 26 Maj, „detta mest talande, osvikliga
bevis på renheten af Kongl. Maj:ts afsigter och allvarliga föresats att med
eftertryck befrämja sitt fosterlands och sine undersåtares väl;** han
erinrade ståndet om den Öppenhjertighet och det utmärkta förtroende, med
hvilket konungen omfattat ständerna under hela detta riksmöte, om den
nåd och ömhet, han bevisat riket, om hans löfte, att ingen ny gäld
hvarken under honom el let hans efterkommande (!) skulle falla riket till last,
om hans uppenbarande af riksstatens tillstånd m. m.; hade en sådan
uppriktighet förtjent att mötas af misstankar?
Men all denna vältalighet var förspild. Visserligen förklarade
brukspatron Duvell[1], att så länge man är skyldig, måste man betala, och att
således ingen viss tid för bevillningen borde utsättas; men då talmannen
gjorde proposition på dess fortfarande „till nästa riksdag,“ svarades härpå
både nej och ja. Med en tilltagsenhet utan like slog detta oaktadt
talmannen med klubban i bordet och förklarade saken vara bifallen. Detta
bestreds emellertid af Busch, som yrkade, att då både nej och ja svarats,
borde votering anställas, och med honom instämde flere. Men andra
ropade deremot, att propositionen vore bifallen, och borde således
öfverlägg-ningen i ämnet sluta; det motsatta partiet förnekade detta med häftighet
under fortsatt rop på votering. Ålderman Westin yrkade sin rätt att tala;
han hade bega/rt orået innan propositionen skedde och tilläde han j em väl, att
talmannen „innan öfverläggning tillfyllest skett för hastigt nyttjat klubban;**
men denne svarade snäsigt, „att han för väl kände sina rättigheter och
skyldigheter för att hålla till godo eller medgifva någon så beskaffad
anmärkning/* Tumultet fortfor; den ene skrek hit, den andre dit; intet
kunde fattas till protokollet, „då meste delen uppstigit från sina bänkar
och talade med hög röst på en gång.**
Nu höjde Håkansson sin stämma och „sökte på det mest bevekande
sätt visa olägenheterne af skiljaktighet i en sådan fråga som denna.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
