Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfva dödskallame tycktes mig ur sina djupa ögongropar
båda ankomsten af något förfärligt. En af dem fäste for en
lång stund min uppmärksamhet, eller, rättare, han utöfvade på
mig samma verkan som skallerormens blick säges utöfva på
fågeln, som han närmar sig för att sluka. Jag förmärkte
nämligen i den ena af hans ögonhålor ett metalliskt skimmer. Det
var ljusskenet, som bröt sig mot en i dödskallen fästad
martisk sten.
Under tiden hade magiern fattat det blodbefläckade
svärdet och, mumlande hemlighetsfulla formler, drog han en
trefaldig trollkrets utanför pentaklen. Mellan periferierna
skref han namnen på årets, årstidens, dagens och timmens
eng-lar. Mot Öster tecknade han ett alfa, mot vester ett omega.
Derefter delade han kretsen medelst ett kors genom
medelpunkten i fyra fält. De begge fälten bakom sig anvisade han
till platser åt mig och min följeslagare. De voro stora nog
för att på dem knäböja. Strängt ålagda voro vi att icke lemna
dem, att icke låta ens en flik af våra mantlar flägta utom
cirkeln. Förgätenheten häraf kunde kosta oss lifvet.
Magiern lade svärdet ifrån sig i en triangel utanför
kretsen. Han bestänkte sig sjelf och oss med vigvatten, läste
några formulärer Öfver rökelsen och tömqvistame, samt antände
dem. Detta var tecknet för oss att åter försänka oss i bön.
Vi fingo icke upphöra att bedja, förrän vi hört det första
ordet af besvärjelsen.
Rökelsen utbredde likasom ett genomskinligt flor Öfver
cellen. Här och der förtätade den sig till besynnerliga
gestalter: än raenskliga, än fantastiska djurskepnader, som stego
upp mot hvalfvet och åter sänkte sig.
Det måtte hafva legat något narkotiskt i dessa rökmoln.
Jag betraktade dera i ett nästan halfdrömmande tillstånd,
medan mina läppar ohörbart hviskade de anbefalda bönerna.
Jag väcktes ur detta tillstånd af besvärjelsens första ord,
hvilket slog’ ned som en blixt i min själ och väckte mig till
fullt medvetande af min ställning och stundens beskaffenhet.
Blodet i mina ådror var såsom förvandladt till is.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
