Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magiem stod framför mig, högvext, rak och befallande.
Han hade upptagit besvärjelseboken och läste ur densamma
med dof röst den första citationen, som börjar med ett långt
formulär, åkallande de olika mystiska Gudsnamnen.
Det är mig omöjligt att återgifva denna citation. Det
högsta och det lägsta, det gudomliga och det helvetiska, det
för hvars helighet vi känna en outsäglig vördnad, och det, för
hvars gudlöshet vi erfara den djupaste fasa, voro här förenade
i de högtidligaste och förfärligaste ord, som menniskotunga
någonsin framstammat. Jag började först nu få en aning om
ordets raagt.
Ännu var icke demonens namn uttaladt. Ju mer det
ögonblicket nalkades, desto djupare blef magiems röst. Nu kom
kallelseformeln och nu . . . ljöd namnet Tekfaet.
Det var som om ett tusenfaldigt, men hviskande eko från
hvalfvet derofvan, från alla höm af rummet, från alla
dödskal-lame och från sjelfva besvärjelseboken upprepat detta namn.
Magiem tystnade. Rökelsen förtätade sig och antog en
rödaktig färgton, som småningom blef starkare. Vi tyckte oss
höra åskan gå, först på afstånd, så närmare, slutligen Öfver
våra hufvuden. Det var som om tornet skakade och hvalfvet
Öfver våra hufvuden remnade. Mina knän svigtade. Genom
den röda rökmassan skar plötsligt en blixt. Magiem utsträckte
sin staf, likasom om han velat bjuda den stanna. Han höjde
åter sin röst, stark och kraftig midtunder de fortsatta
åskslagen. Röken förtunnades åter; ur densamma, helt nära oss,
midt framför magiem, omedelbart invid trollkretsen, så godt
som vid motsatta ändan af hans framräckta staf, framskymtade
ett något, en gestalt, hvars första anblick beröfvade mig
medvetandet. Min sista känsla var att jag sjönk till golfvet, att
jag var förlorad ...
Jag vaknade med ångestsvetten på min panna, men
lyckligtvis i min egen bädd och i nittonde århundradet. Utsigten
från mitt fönster är glad och liflig. Jag ser en flod, som bär
stolta skepp, kajer, som hvimla af menniskor, och luftiga ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
