Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haismens framträdande. Lifvet, sjelf den största bland plågor,
förlängdes genom själavandringen; öfverallt sörjer menskligheten
den förlorade, aldrig upphinneliga sällheten. Klagan öfver
alltings fåfönglighet och förgänglighet är grundtonen i
buddhaister-nas religiösa känsla. Allt som uppkommit måste förgå; verlden
och varelserna äro i ett evigt vardande utan någon konsistens
och varaktighet, —. denna Heraklitiska tanke har Buddhaismen,
ehuru mindre konseqvent än den grekiske filosofen, ständigt
för ögonen. Att denna åsigt om alltings hastiga upplöslighet
kunde förenas med tron på själavandringen, på en mycket
lång individuel fortvaro, visar blott till hvilka inkonseqvenser
Buddhaismen i likhet med åtskilliga andra religioner gjorde
sig skyldig, fastän den uppträdde med vissa anspråk på att
vara filosofisk och stod i nära frändskap med en föregående
Indisk doktrin, SankhyajUosofien, hvars stiftare var KapUa.
Sankhyafilosofien är likasom Buddhaismen ateistisk, känner
ingen ordnande verldsprincip, ingen ledande försyn, som
bestämmer universi utveckling. Enligt densamma hafva evigt
existerat tvenne ursubstanser, hvilka aldrig skola förgås;
verlden består af materien med dess modifikationer och af anden.
Men i denna dualistiska lära fattas icke anden såsom ett enda
sammanhängande och odelbart väsende, utan såsom en
mångfald af individuela själar, hvilka från evighet varit till. Dessa
individuela andars förkroppsligande, deras förening med materien
är en oharmonisk förbindelse, uti hvilken andarne lida och h
varifrån de blott kunna frigöras genom förvärfvande af klar insigt i
tingens väsende. År denna kunskap vunnen, då är individens
vistelse i lifvets jemmerdal förbi, själen svingar sig för alltid
ifrån sitt kroppsliga omhölje och vänder aldrig mera åter.
I likhet med Sankhyafilosofien tror Buddhaismen icke på
någon Gud, såsom verldsskapare eller ledare; likasom Kapilas
anhängare anser den de individuela själame såsom primitiva,
icke uppkomna ur materien, men genom eget förvållande
försedda med sin kroppslighet, fråii hvilken de genom fullkomlig
insigt kunna lyckas frigöra sig. Men medan Sankhyafilosofien
antager materiens evighet, anser Buddhaismen tvärtom materien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
