Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade och att bedömma dem, hvad säger jag? fördömma dem
utan ringaste hän?yn till hvad som varit förr. Detta går mig
till sinnes, ty det synes mig hårdt.
Renan skall hängas (samt med alla, hvilka vandra i hans
osaliga fotspår); hvad gör Renan? Han gör kritik. Yoltaire
gjorde ännu endast sarkasm. Hvarför skulle detta icke vara
ett framsteg? Kierkegaard förargade utan tvifvel högvördiga
kleresiet, (dessa „Flöielspr£ester!“) och han »ställde till mycken
oreda, “ men hvem vill bestrida, att denne man var i ordets
sanna mening en filosof och att hans framställningssätt, äfven
när han skar sin penna som hvassast, var något annat och
något bättre, än Diderots i „La Réligieuse!“ Skulle icke äfven
detta vara ett framsteg? Skulle det icke vara en fördel och
en förbättring, att den fna forskningen äfven på detta fält
trädt i stället för det omotiverade trotset eller det kalla hånet,
att allvar kommit i stället för gyckel och Öfvertygelse i stället
för frivolitet?
Man skall icke kunna utrota otron, detta är nu gifvet en
gång för alla; men man borde då å den „rena lärans“ sida
erkänna sig hafva en vinst af att striden åtminstone i vår
tid blifver förd med någon värdighet. Det har i sanning icke
alltid så varit, icke ens i reformationens dagar. Gå vi längre
tillbaka, blir det endast värre och värre. Skulle man
sam-vetsgrannt skrifva kätteriets historia från de äldsta sekler,
genom kyrkomötenas tider, uppåt till Luther och så vidare,
blefve det snarast en „himmelsskriande skandal"; kontrasten
mellan förr och nu skulle då blifva framspringande, men det
är att förmoda, att de teologiska fakulteterna efteråt komme
att helst Önska denna historia oskrifven.
För öfrigt, — jag vill icke bestrida det, — är hela denna
äldre otros* och kättare-litteratur på sitt vis intressant och den
intager obestridligen i tidernas kulturhistoria ett vigtigt rum,
äfven den. Man kan gräfva ner sig for mycket i vissa
historiska specialiteter, ganska sannt, men man kan å andra sidan
taga fur litet kännedom om mycket, som dock rättvisligen
borde kännas. Det sednare torde just här vara händelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
