Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, att det sidohugg, som här måttas åt Luther, slinter lätt
ifrån honom, men det torde icke desto mindre kunna sägas,
att ttU och med en så pass lumpen anledning skulle verkligen
varit nog, att åstadkomma den verldshistoriska brytningen just
i det ögonblick den inträffade, emedan helt simpelt allt var —
mer än moget dertill. För mångå ljusglimtar hade redan
genomträngt katolicismens ohyggliga mörker och blottat
kyrkans misstänktaste vrår, för mycket hat mot det gamla
prest-väldet hade redan samlat sig till digra åskmoln, för att det
icke skulle inträffa ett utbrott. Allt bröt också ut nästan på
en gång och med en omstörtande, krossande, revolutionär
kraft. „0, mitt århundrade! sinnena vakna, forskningen går
framåt, nu är det lust att lefva!“ utbrister den djerfve Ulrich
von Hutten, Luthers vän, den „bepansrade“ munkhataren på
borgen Steckelberg. Men Hutten sjelf gick i sina attacker
mot kyrkan och prestadömet vida längre, än den store
reformatorn, och han var dock hvarken sin tids argaste kättare
eller vildaste prest-antagonist. Det var öfverhufvudtaget icke
i lärda mäns diatriber mot presterskapets missbruk och lärans
vidunderligheter, som tidens anda uttalade sig mest rakt på
saken, det var i dessa skrifter och dikter utan författarenamn,
inspirerade af massorna, ofta måhända också författade af
någon man af folket sjelf, som kätteriet framstod bjertast, och
det är till dessa man skall gå, till hela denna litterära art för
sig, der det satiriska lynnet och harmen, stundom lyftande
sig till passion, sällsamt blanda sig, för att få en föreställning
om hvad den protést egentligen var, ur hvilken
protestantismen utgick.
Som Luthers föregångare framhålles vanligen Huss, —
hvarför icke på samma gång nämna den andra
Costnitzer-martyren, Hieronymus från Prag, mannen med det dristiga
snillet och denna sarkastiska vältalighet, som så fullkomligt
öfverensstämde med tidehvarfvets anda? — men i sjelfva
verket hade reformatorn^ från Wittenberg föregångare af vida
äldre datum, än så. Flera sekler hade arbetat före honom
på det verk, som han slutligen utförde, och så mägtiga krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
