Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt — teg och gjorde sig döf, än satte hårdt emot hårdt.
Man brände kättare, utan tvifvel! redan då, men man gjorde
det långt ifrån systematiskt, man gjorde det endast då och
då för att statuera ett exempel och man kunde svårligen
underlåta, att för sig sjelf erkänna, att denna stränghet så litet
b&tade kyrkans sak, att den snarare gjorde ondt värre;
(bål-bränneriet i stor skala var förbehållet det följande
århundradet, då kyrkan åter hemtat litet mera courage).
Det är bekant, hurusom under denna tid, det fjortonde
seklet, kätteriet äfven inom sjelfva det andliga ståndet gick så
långt, att icke blott vissa schismatiska kloster vågade
organisera en opposition mot gudsmoders-kulten, — den
franciskan-ska dogmen om jungfru Marias „obefläckade aflelse"
framkallade denna reaktion, dervid guds moders hela anseende
verkligen ett Ögonblick stod på spel, — utan att hela den
kristna läran hotades med att radikalt undergräfvas genom den
djerfva lärda hypotesen, hvars make man väl aldrig hört
omtalas, att liksom det gamla testamentet gifvit plats för det nya,
skulle i sin ordning det nya efterträdas af ett ännu nyare,
„Jesu Evangelium" af — „den helige Andes." Men den
allmänna folhmening, hvarom nyss blifvit nämndt, gjorde
kyrkans ställning ännu vida betänkligare, ty en och annan
uppstudsig munk kunde man bringa till tystnad, men detta fria
ord, som gick från man till man, trotsade både
bannlysnings-bullor och bål och det understöddes i nödfall med flera
väpnade armar, än kyrkan kunde binda eller ens värja sig ifrån.
Det fanns denna tid ännu mindre, än på Luthers dagar,
tidningar och tidskrifter, men det fanns folhpoeter. Vi känna
icke alltid, vi känna till och med sällan, hvilka dessa voro,
men vi veta, att de, om också någon gång tillhörande en något
mera bildad samfundskategori, än massan af folket, dock höllo
sig strängt inom sferen för det egentliga folkets åskådningssätt
och diktade med ständigt syfte på att blifva förstådda af
„miljonen." Hela denna medeltidslitteratur, — specielt den
från 1300-talet, — andas en otro, som kommer håret att resa
sig på ens hufvud; den fanns i Tyskland, den fanns i Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
