Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rike, den gick i bearbetningar på andra språk vida omkring,
genljud deraf träffas öfverallt. Det var ett storartadt gyckel,
ofta med det aldra heligaste, satt i dåliga rim, men
fullkomligt uttryckande tidens innersta tanka. Religionen var af dess
tjenare missbrukad, mängden hade slutat med att nästan fä
afsmak för den, man betraktade den numera endast som ett
medel i en stor prestkasts hand till att på folkets bekostnad
lefva kräsligen och „fiska guldfloriner i Sankt Peters fiskhåf.“
För menige man blef kyrkan sålunda endast ett storartadt
utsugnings-etablissemang, läran nästan en tortyr, man hade långe
nog låtit sig bedåras, man hade omsider fött Ögonen så pass
Öppna, att man kunde någorlunda se hela den lumpna maskopi,
som bedrefs bakom täckelset, och man väpnade sig med hånet
eller satiren, der andra vapen fattades.
Den grundtanka, som genomgår alla dessa medeltidsdikter,
är att kyrkans verldsUga magt är en galenskap och en
vämjelse, och den skapade efterhand en så väldig opposition mot
icke blott påfvedömets auktoritet i verldsliga saker, utan hela
presterskapets dubbla ställning af andlig myndighet och
politisk kår, att i jemförelse dermed våra dagars modesta tvifvel
om behörigheten af biskopars och konsistoriers säte och stämma
i den politiska verlden endast äro att betrakta som ytterst
svaga efterdyningar. Man säger oss, att vi angripa det heliga,
då vi våga den sats, att presten har sitt rike för sig, som
ligger ulanom riksdagarnes område, men Sankt Birgitta hade
redan förkunnat, att kyrkans öfverhufvud „skall blott föra ett
svärd, andans, och att intet skall hos honom ses, som icke
hörer tid Ghristi ödmjuka verksamhet “ och redan hon hade
högt bestraffat det oskickliga i att „presterna bortkastat
gud-aktighetens svärd och i stället gingo omkring i verlden med
en bottenlös penningsäck“ Åter före henne hade redan Dante
(i nittonde Sången af sitt „Helvete“) utropat: „Säg mig, påfve
Nicolaus den tredje! hvad fordrade Christus af Sankt Peter,
då han lade himmelrikets nycklar i hans sköte? Intet annat,
än: „Följ mig efter!“ Hölle mig icke en viss vördnad
tillbaka, skulle jag banna dig hårdare, än jag gör; ty eder girig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
