Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planetariska rymder och att han var en verklig stjerna, hvars historia
vi skbla söka uppdraga; men som det vi hafva att säga är resultatet af
föregående studier rörande alla åsteröider af samma slag, måste vi lemna
detta särskilda fall för att tala om saken i allmänhet.
Man finner på - många ställen smidbara massor, hvilka nästan helt
och hållet bestå af jern och äro fullkomligt olika med närliggande klippor;
men Sinsemellan identiska. Öfverallt der man påträffar dem säger
traditionen att de fallit Mn himlen. En dylik, som är mycket bekant, och
hvaraf Museum i Paris eger ett stycke, har af Pallas funnits i Sibirien.
Störst tyckes den vara, som man-ser vid Gula flodens källa."’ Den är 15
möter hög. Mongolerna kalla den Nordens klippa och bérätta att den nedfallit
från en eldmeteor. Största antalet har påträffats i Chile. Utom jern
innehålla de ock nickel; de kunna med lätthet smidas och dét är intet tvifvel
underkastadt, att invånarhe i gamla verlden användt dem till sina behof
med Samma lätthet som guld. Detta förklarar dessa stenars sällsynthet
i våra trakter öoh öfverflödet deraf i Amerikas Ödemarker. Doktor
Wollaston har nyss bevisat rigtigheten af denna gissning genom att
analysera knifrar, som Eskimåerna vid Baffinsbay begagnade, och då dessa
innehöllo nickel har han slutat till att de voro gjorda af jern, som fallit
från himlen. Det är också troligt att samtliga dessa massor hafva ett
sådant ursprung. Vi finna uti historien talrika berättelser, siom likna den från
Orgueil. Den äldsta kända meteorsten nedföll på Kreta år 1478 f. Ch.
Cybeles prester bevarade den uti sitt tempel såsom en personifikation af
gudinnan, och i forntiden tillskref man naturligtvis gudarne hvarje nytt
stenregn. De kinesiska annalerna hvimla af berättelser om bolider;
beskrifningen af dem skulle utan någon förändring kunna passa in på
meteoren i Orgueil. En författare vid namn Ma-touan-li har uppgjort en
katalog öfvér de fallna meteorstenarne och denna utvisar att kineserna
sysselsatte sig med denna fråga långt före vår tideräkning.’ Cladni har
försökt detsamma i Europa och bekantgjort platserna och tiderna för mera
än tvåhundra bestyrkta fall.
De vetenskapliga sällskaperna begärde positiva bevis, innan de ville
medgiiVa verkligheten af meteorstenarnes fall.’ Franska
Vetenskapsakademien var så föga benägen att tro derpå, att den år 1769 förklarade att
en sten, som upptogs ögonblickligen efter sitt nedfällande utaf flera
personer, som följt den med ögonen anda tills den föll till marken, icke fallit
frän himlen. Allmänna meningens motstånd varade ända till 1802; Vid
denna tidpunkt observerades ett starkt stenregn i Laigle och akademien
begagnade sig då af tillfallet att skaffa sig upplysning i saken och öfver.
lemnadb undersökningen åt Biot, då för tiden dess yngste medlem. Han
var den lämpligaste personen för ett sådant företag och den som var
mest i stånd att bibringa andra sin egen Öfvertygelse. Han bragte med
Svensk Månadsskrift. 9:de häftet: September 1864. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
