Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När kristendomen sedermera utbredde sig bland germaner och
slaver, uppstod en ny attraktions- och repulsionsprocess mellan
honom och de barbariska naturreligionerna, hvilkas elementer
han delvis med sig försmälte, delvis tillbakastötte. Gudarne
förvandlades till djeflar, men deras attributer och fester
öfver-flyttades på helgon. Påfven Gregorius den store förordnade, att
de hedniska festerna skulle blott småningom förvandlas till kristna,
och att man i många stycken måste efterapa dem1). På Bonifacii
tid funnos i Tyskland kristna prester, som samtidigt offrade åt
Thor och döpte i Jesu namn. Ett väsendtligt inflytande på
kristendomens snabba utbredning hade Gregorii maxim, att man ej
får vara noga i valet af proselyter, emedan man måste hoppas
på kommande bättre slägten. Man behöfde blott primsignas
för att erhålla rättighet att bevista gudstjensten och blifva
be-grafven inom kyrkogårdsmuren. Skänker till kyrkan,
vallfärder, gissling, upprepande af latinska bönformulärer Öppnade
för proselyten det kristna himmelrikets portar lättare än dygd
och tapperhet för hedningen öppnat Wälhalls. För öfrigt
kunde hedningen med bibehållande af hela sin
föreställnings-krets ingå i kyrkans gemenskap. Kyrkan förnekade icke,
utan bekräftade den verkliga tillvaron af allt, som varit
föremål för hans tro, men hon behandlade dessa föremål i
enlighet med sitt dualistiska schema och än upphöjde dem till
något heligt, än nedsatte dem till något diaboliskt. Så t. ex.
förvandlade hon de elementar-andar, på hvilka celter och
germaner trodde, från goda eller sedligt likgiltiga naturväsen till
fallna englar, afundsamma på menniskan för hennes arfslott i
himmelriket, och hade det förut stått en tänkande hedning
i) ^Emedan de (de till kristendomen nyss omvände anglosachserna) brnka
slagta många oxar och hästar vid djeflarnes (de inhemska gamla gudames) fester,
så är det alldeles nödvändigt, att man låter denna fest bestå och undersfcjuter
honom en annan grand. Så skall man ock på de kyrkliga festdagarne och på de
heliga martyrernas åminnelsedagar, hvilkas reliker förvaras i de kyrkor, som
blifvit byggda i hedniska offerlundar, fira en alldeles liknande högtid, omgärda en
festplats med gröna träd och föranstalta ett kyrkligt gästabud. Dock skall man
icke till Satans ära offra djnren, utan slagta dem till Guds pris och för matens
skull, samt tacka alla goda gåfrors gifvare för densamma/1 Bedä Venerabilis,
Historia eccles. Lib. I cap. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
