Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mandragoran eller alrunen13) är ursprungligen en ört,
mycket sällsynt och svårligen att träffa annorstädes än under
någon galge der en ren ungersven blifvit hängd14). Den som
söker örten må veta, att hon nedantill är menmskoformad och
ofvantill har breda blad och gula blommor. Då hon ryckes
upp ur jorden, suckar, skriker och jemrar hon sig så
förskräckligt, att den som hör det måste dö. För att komma i
besittning af henne, skall man gå ut en fredag före
soluppgången, sedan man förut väl tillstoppat Öronen med bomull,
vax eller beck, samt medhafva en svart hund, på hviiken ej
finnes ett hvitt hårstrå. Man gör tre kors Öfver mandragoran
och uppgräfver jorden rundtomkring, så att hon blott med de fina
rottrådarne hänger fast vid marken. Derefter förenar man
henne medelst ett snöre med hundens svans, visar denne ett
bröd och springer. Hunden, lystén efter brödet; rycker till,
men nedfaller död, träffad af mandragorans rysliga skri. Nu
tager man henne hem, rentvättar henne med rödt vin,
invecklar henne i hvitt och rödt siden, lägger henne i ett skrin,
förnyar tvättningen hvarje fredag och pådrager henne då en
hvit skjorta. Mandragoran uppenbarar allt förborgadt och
tillkommande och förvärfvar egaren alla menniskors vänskap.
Ett silfvermynt, som lägges hos henne om qvällen, är oin
morgonen fördubbladt. Dock får myntet ej vara alltför stort.
Den som köper mandragoran och icke åter säljer henne, hos
honom förblifver hon, han må kasta henne hvart han vill.
Den som behåller henne till sin död måste med henne till
helvetet. Men hon kan endast säljas till lägre pris än hon
18) MrjXa MavSpayopa (på hebreiska ) kallas i Septuaginta de kärleks-
äpplen, med hvilka Lea undfägnade sin make, (Gen. 30, 14). Plinius talar om
mandragoran såsom en giftig ört, farlig att uppgräfva, och Columella känner
redan mandragoran såsom halfmenniska — „semihomo mandragoras<(.
14) „Man sagt: wenn ein Erbdieb, dem, wie den Ziguenern das Stehlen
angeboren ist, oder dessen Mutter, als sie mit ihm schwanger ging, gestohlen,
oder doch gross Geliisten dazu gehabt—,nach Einigen: auch ein Unschuldiger,
welcher in der Tortur sich för einen Dieb bekennt — und der ein reiner
Jungge-selle ist, gehänkt wird, und das Wasser lässt, oder sein Same auf die Erde fällt,
so wächst an solchem Ort der Alraun.“ — Nork: „Sitten und Gebränche der
Deutschen und ihrer Nachbarvölker.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
