Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inköpts. Fördenskull är den, som med den minsta möjliga
penningen inköpt henne, ovilkorligen förlorad.
Mandragoraväsendet var, såsom man finner, ett slags
„spiritus familiaris“. Dock uppträdde det äfven i annan form.
Det hände, att äfventyrare utgåfvo sig för mandragoror och.
på grund af denna sin mystiska härkomst gjorde lycka vid’
hofven, sedan de förut genom kristligt dop blifvit i andlig
måtto förmenskligade. Dock förlorade de genom dopet sin
undergörande förmåga, till mehn för egen kassa och andras.
Än flera voro i medeltiden dé äfventyrare, som påstodo sig
eller ansågos vara bastarder af djeflar och menniskor. Förde
de i öfrigt en otadlig vandel och ådagala4e fast tro på
kyrkans satser, var faran af ett sådant stamträd icke större än
äran. Sonen af en fallen engel behöfde icke kröka rygg för
en man af adel.
I medeltidens demoniska fauna spelar varulfven en för
stor roll för att förbigås med tystnad. Han var landsbygdens
fasa. Varulfvar äro menniskor, som till en tid förvandla sig
till vargar och då stryka omkring på jagt efter barn. Tron
på varulfVen är urgammal; antika författare omtala den såsom
en bland scyther samt herdar "och bönder i de östra
provinserna gängse vidskepelse15). Då ansågs förvandlingen
åstadkommas genom bruket af vissa Örter, som vexa i Pontus; i
medeltiden var det djefvulen, som öfverdrog hexan eller den
förhexade med en varghud. Äfven denna vantro blef af
Augustinus omfattad och förkunnad. Augustinus — samme
kyrkofader, som förklarade, att han icke skulle tro på
evangelierna, om icke kyrkans myndighet uppmanade honom
dertill — fann det vara värdigt endast en sadducé eller en
hednisk filosof att förneka tillvaron af en så känd företeelse som
varulfven. Kejsär Sigismund lät i sin närvaro theologer „ve-
,6) Så Propertius och Plinins. Virgilius (eclog. VIII) låter en herde sjnnga:
Has herbas, atque haec Ponto mihi lecta venena,
Ipse dedit Moeris: nascuntar plurima Ponto.
Hia ego siepe lupum fieri, et se c onder e ailvis
Moerim vidi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
