Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt att i detta land finnas 300 personer, som äro skickligare militärer
än jag; jag känner dem icke, ehuru jag anser möjligt att de fiimas.
Men i det, som tillhör den högre finansen, står jag icke tillbaka för någoh,
ty detta har länge utgjört föremål för mitt särskilda studium."
I fjerde kapitlet lemnas synnerligen interessanta upplysningar om
Sveriges förhållande till Frankrike och Bourbonerna samt om
underhand-lingarne rörande ett giftermål mellan arfprinsen Oscar och en preussisk
prinsessa. Att detta giftermål ej blef afslutadt synes utom på andra
skal äfven ha berott på ett af Carl Johan laldt oförsigtigt yttrande.
I femte kapitlet, Den Bernadottska dynastien och den Gustavianska ligant
yttrar författaren bland annat: „För Carl Johans lättrörliga inbillning var
medvetandet om ett mot hans dynasti fiendtligt partis tillvaro — man
må nu gifva det hvad benämning man behagar — om ej en källa till
beständig oro, dock alltid en lätt förklarlig och fullt berättigad anledning
till försigtig omtänksamhet." Att anledningen till denna omtänksamhet
med kännedom om Carl Johans lynne är lätt förklarlig kan utan svårighet
medgifvas; deremot synes det oss svårare att uppvisa att densamma varit
fullt berättigad, äfvensom vi finna författarens påstående att den hoga
bördsadeln i hjertat gömde Gustavianska sympatier åtminstone ännu obevisadt.
De händelser och yttranden, soin författaren antor för att visa att Carl
Johans misstankar kunde anses fullt berättigade, finna vi på det hela
obetydliga. Särskildt gäller detta om kyrkoherden Malmströms skrift,
som är ett så besynnerligt opus, att väl ingen menniska med sundt
omdöme då för tiden skulle kunnat fästa någön vigt vid detsamma och
deruti förekommande kuriösa gruppering af nationen i olika partier. Hade
Carl Johan lärt sig svenskt tungomål och kunnat meddela sig med folket,
skulle han väl aldrig fästat någon vigt vid rykten, om hvilkas
grundlöshet äfven den minsta kännedom af situationen bort Öfvertyga honom.
Det sista kapitlet innehåller en beskritning om den olycklige Gustaf
Adolfs lefnadsöden i landsflykten. Ur denna särdeles väl skrifna
framställning kunna vi ej neka oss nöjet att meddela följande, som redogör
för en af de många vidunderliga planer, hvilka på sistone upprunno i
Gustaf Adolfs hufvud:
„Bland de bizarra hugskott, som genomkorsade Gustaf Adolfs hjerna,
medan behofvet af förströelse under en enslig och olycklig tillvaro jagade
honom kring verlden, var kanske intet sällsammare, än hans tilltänkta
„expedition med de Svarta riddame till det lieliga landet och Christi
graf." Hans åt religiösa svärmerier hängifna’sinne fann ett särdeles
behag i tanken på denna äfventyrliga lärd, och han vidhöll den med
envishet i det allra längsta. Redan i början af 1815 lemnade han allmänheten
förtroende af planer till detta nya korsriddaretåg. De tyska tidningarne
meddelade derom vidlyftiga berättelser, hvilkas hufvudinnehåll var, att
f. d. konungen 6kulle på sin långväga expedition åtföljas af en skara
s. k. Svarta riddare, som skulle samlas omkring honom i Triest, vara
iklädda en egen fantastisk uniform o. s. v.
Soin yttersta målet för resan var den Heliga grafven i Jerusalem,
måste emellertid den turkiska storherrens tillåtelse utverkas, innan
någonting vidare kunde företagas. Men Porten hade ingen lust att befordra
detta upptåg, utan sökte afböja hela planen. En följd häraf var, att äfven
Österrike lät f. d. konungen törstå, att Triest icke kunde blifva samlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
