Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finansiel, än af ekonomisk natur. Bland andra orsaker till oredan
omnämnas öfverdådiga fastighetsspekulationer, grundade på öfvertygelsen
om sedlarnes hastiga fallande i värde, hvilket skulle göra det möjligt för
egendomsköparen att med ett mindre värdefullt mynt betala den egendom
som köpts vid ett högre myntvärde. I slutet af andra kapitlet behandlar
författaren frågan om svenska statsskuldens reglerande, Carl Johans
öf-vertagaude af densamma, hans afbetalningar derå medelst
Guadeloupe-medlen, redogör för Carl Johans ekonomiska förluster, sedan han lemnat
Frankrike, vidrör frågan om judarnes ställning och allmänhetens stämning
emot dem, omnämner de Boyes-Grewesmöhlenska skandalerna samt slutar
med ett par korta behagliga karakteristiker Öfver tvenne män, som vid
denna tid afledo, neml. Carl Johan Adl och Gustaf Mauritz
Ehuru vi eljest finna skildringen af Armfelt lyckad, kunna vi dock ej
instämma i senare delen af följande omdöme: „Ty ingenting var hos
Armfelt mera framstående, än denna allt omfattande och allt vågande
ärelystnad, den endast en aldrig slumrande fosterlandskärlek gjorde
stridig första platsen i hans hjerta.“ Om en dylik slumrande foster-
landskärlek synes oss icke Armfelts lif och handlingar bära vittne. Högst
fa äro väl de menniskor, som helt och hållet med rötterna kunna
upprycka hvarje vänlig känsla mot det land, som sett dem födas, och
Armfelt har i detta fall säkerligen ej utgjort något undantag. Men äro dessa
känslor af välvilja mot fädernebygden af så flyktig natur, att de nar som
helst fa ge vika för hvarje lorstkommande syfte af egennytta eller
ärelystnad, så synes oss ordet fosterlandskärlek vara ett alltför heligt namn,
att här användas. Och något annat än sådana flyktiga känslor tyckes
Armfelt ej hafva varit i stånd att hysa. Emot ofvan citerade omdöme
sätta vi följande yttrande af Adlerbeth (Historiska Anteckningar, II,
237) öfver Armfelt:
„Befordrad utan förtjenst, uppehöll han sig genom ett naturligen
eldigt snille, utan laggrannhet om inedel. Egennytta och slutligen ett
stötande högmod fällde honom. Så omoralisk, att ingen ting var honom
heligt, som stod i vägen for hans äregirighet, nöjen och genom slöseri
mångfaldiga behofs uppfyllande, fullkomnade han sitt och sina blinda
anhängare# olycksöde genom kitslighet, légereté och en i de vigtigaste mål
från hans lynne oskiljaktig vårdslöshet."
I det tredje kapitlet tecknar författaren Carl Johan i hans
förhållande till svenska nationen på ett som det synes oss i allo opartiskt sätt.
Carl Johans ädelmod, frikostighet och mildhet, hans förmåga att genom
sitt behagliga sätt och sin genialitet fängsla nationen, dennas svaghet
för yttre utmärkelser och dåvarande kronprinsens skicklighet att göra sig
en sådan egenskap tillgodo, det företräde, som vid högre embetens
utdelande af honom gifves åt adeln, äro föremål för denna del af
framställningen.
Författaren lemnar derpå karakteristiker Öfver dåvarande statsrådets
medlemmar, Kosenblad, Lagerbring, Engeström, Wetterstedt, Fleming,
Adlerbeth, Puke, Wirsén och Cederström, redogör for Carl Johans
egenskaper såsom financier och hans naiva försök att reglera kursen, kvarvid
stora summor af honom bortslösas till landets förmenta bästa. „Det är
möjligt", säger Carl Johan till Wirsén och Hans Järta, män som hade
vida redigare begrepp i finansvetenskapen, än dem han besatt, „det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
