Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Hildebrands åsigt är att dessa grafVar från stenåldern äro att
betrakta såsom ett slags benhus snarare än som grafvar i vanlig mening,
satnt att större benqvantiteter af förut fullkomligt åtskilda ben blifvit tid
efter annan i grafven nedkastade och betäckta med mylla. Herr H.
anför exempel på folk, hvilka (i likhet med det bos dessa urinvånare
sannolikt herrskande bruk) låtit sina döda obegraföa undergå
förruttnelse. Sådana folk voro t. ex. Perserna, Baktrierna och Otaheitiboarne.
„Det är dock“, yttrar herr H. vidare, „att förmoda att detta folk (neml.
de i gånggrifterna begrafda) antingen samtidigt iakttagit eller senare
Öfvergått till ett om mindre råhet vittnande begrafningssätt, efter som
man i andra gånggrifter funnit tydliga bevis att liken der blifvit hela
nedlagda.
I fall dessa olika begrafningssätt hos samma folk icke endast
utmärka rangskilnad mellan de aflidna, utan begagnats på olika tider, torde
man få antaga att de af oss undersökta Vestgötagrifterna tillhöra den
äldsta tiden, dels derföre att sjelfva behandlingen af de döda antyder en
större råhet i sinnet, dels ock af det skäl att i dessa grafvar icke
anträffats andra flintsaker än sådana, som synas hafva varit använda till
vapen och jagtredskap, men deremot inga verktyg, såsom yxor, mejslar
m. m., icke heller några krukor af lera, hvilka deremot anträffats i andra
gånggrifter i Skåne och Danmark, obestridligen tillhörande sanuna
förhistoriska urfolk.“
I professor Diibens redogörelse för sina iakttagelser rörande i
de tvenne Vestgöta-gånggrifterna anträffade ben heter det bland annat:
»Kranierna äro, med ett undantag, mycket dolikocefala. Hos
nuvarande svenska race är längdens förhållande till bredden = 1000 : 771,87.
Hos tolf af dé ur dessa grifter upptagna, på hvilka förhållandena med
säkerhet kunna mätas, förhåller sig längd till bredd 1000 : 731,45. De
flesta äro äfven relatift smala öfver pannan, men hafva i öfrigt de hos
svenskar vanliga hvalfningsförhåUanden och bredder öfver. nackknölar,
okbågar m. m. samt utskjutande nacke. Men genom ögonbrynsbågarnes
storlek och ansigtets ställning skiljas de lätt från dem af nu lefvande race.“
Herr D. tillägger längre fram:
„Det antal kranier, som nu blifvit tillvarataget, är för litet, att
noggrant och säkert bestämma racekarakterer; endast så mycket kan sägas,
att ifrågavarande kranier otvifvelaktigt tillhört en race, ekiljd från den,
som af prof. Nilsson, observerats i Skåne, från den som finnes i gamla
stenkummel på Gotland och Oland, från den som finnes i medeltidsgrafvar
och från den nu i Sverige lefvande/4 De funna djurbenen hafva tillhört
häst, oxe, far, hjort, rådjur, hare, hund, katt, kråka, en faluart, samt
groda och padda, ^en framför allt sork och räf.
Med dessa interessanta utdrag ur den förtjenstfulla tidskriften
af-sluta vi vår korta anmälan. Det ovanligt billiga priset af 2 Rdr Rmt
gör boken tillgänglig för. en större allmänhet. W—g.
SÖT Rättelse. Sid. 739, rad. 10 uppifrån, står: slå uti, läs: slå ut i.
GÖTEBORG.
Handelstidningens Bolags Tryckeri, 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
