Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deraf. Dess blick möter lärarens med bön derom. Det
omfattar med vänskap likasinnade kamrater. Det är mäktigt att,
i dénna känsla, underkasta sig uppoffringar, ja sjelfvilligt åtaga
sig straffet för andras fel.
Déssa känslor bör skolän förstå att uppskatta. Så fordre
man aldrig att det ena barnet skall förråda det andra, vare
sig genom lockelser eller hotelser. Fastmer bör läraren upp*
muntra hvaije yttring af den ena lärjungens uppriktiga till*
gifvenhet för den andra. Skulle ock hjelpsamheten yttra sig
uti en hviskning eller ett förbättradt thema, så bör varningen
mot denna öfverträdelse af sänningskärlekens kraf, dock ej
drabba dm känsla hvarutur den härflutit.
Utur denna kamrat-vänskap utbildar sig småningom hela
det gemensamhetssinne, som längre fram i lifvet blifver
fosterlandskärlek och allmän menniskokärlek. De utgöra det cement,
som sammanhåller samhället, hvilket eljest skulle sönderfalla
i atomer. Vår sociala nätur, hvilande pä’ grunden af den
enes beroende af den andra, må i det första samhälle (näst
efter familjen) hvari vi inträda, erhålla en kraftig näring, men
ej motverkas. Motsatsen leder till sjelfviskhet, egoism.
Den religiösa sedoläran — ej blott inom kristendomen,
utan ock inom flera andra religionsbekännelser, såsom Mosais»
men, Mohameds lära, Buddhaismen, m. fl. vänder sina
strängaste budord mot sjelfviskheten, dervid man likväl ofta slår
öfver till en ytterlighet i theorien, som ständigt råkar i Strid
med det praktiska lifvet.
Man ställe icke på menniskan, aldraminst på barnet,
sådana fordringar i detta hänseende, som hon ej kan upp*
fylla, emedan man derigenom skall vinna mindre än om
anspråken blifva billiga. Fordrar man försakelse af allt hvad
till den enskiltes gagn och glädje hör, skall man kunna
frambringa en och annan ädel svärmare, men flertalet skall följa
lifvets oafvisliga kraf. Det djupa, rent menskliga begäret och
behofvet af en lycklig timlig existens för individen låter icke
hos den stora mängden af menniskor besegra sig genom
asketiska theorier, utan kommer med dessa i en konflikt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
