Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esra bok och Daniels bok innehålla betydliga arameiska
fragment er; största delen af judarnes sednare religiösa
kommen-tarier äro skrifhe på samma språk.
Hebreiska språkstammen, hvilken äfven omfattar
Phoeni-ciens fordna dialecter, har numera sin enda representant i
Israels folks heliga tungomål, det språk,, som judame taladd
från Moses dagar till babyloniska fångenskapen. Sin stora
betydelse bi|>ehåUer det alltjemt såsqm gTundspijåk för en
religiös urkund; språkligt lif har det ej längre.
Den enda egentligen lefvande grenen år således den
arabiska. Äfven denna har erhållit det vidsträckta område^
den nu besitter, genom att knyta sig till en religion, som
segrande utbredde sig öfver vigtiga kulturländer; dess äldsta
litterära period går ej långt bakom Muhammeds dagar.
Den enda i Europa lefvande resten af semitiskt språk tillhör
denna gren af detsamma: det är folkspråket på ön Malta.
Har den semitiska språkstammen med den
indo-germani-ska möjligen gemensam källa, gemensamma tidiga
barndomsminnen? Frågan är ännu obesvarad. Den grammatikaliska
byggnaden i båda språken är onekligen i hög grad olika;
men i sjelfva språkmaterialet deremot, i de äldsta ordrötterna,
har på sednare tider en märklig analogi blifvit påvisad. Vare
härmed huru som heldst, båda stå de på språkbildningens
höjd; båda hafva de tjenat kulturens förnämsta folkracer; båda
i sina former burit det gudomliga, de idéer, ur hvilka all
högre mensklighet hemtar sin lifskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
