Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största delen ohållbara. En fortsatt forskning och
tillämpningen af »jemförande kritik", utgående just från de punkter, der
våra flesta historiska författare liksom studsat och vändt
plötsligen om, äkola, som vi föreställa oss, ovillkorligen leda till
det resultat, såväl att de nyssnämnda lånen i Eddaläran äro
vida fler, än man hittills antagit, som att af hela den
mytologiska kompilation, som man gifvit namn och värdighet af
en nordisk folkreligion, åtminstone brorslotten är att hänföra
till kategorien af rena skaldefantasier. Herpdotus har redan
i historiens tidigaste morgon på sitt oöfverträffligt naiva sätt
afgifvit följande bekännelse: »Intill för kort tid sedan har man
varit alldeles ovetande om hvarif hvarje gud haft sitt
ursprung, om huruvida de alla beständigt funnits och
huru-ledes de hvar för sig hafva varit skapade; ... det är
Hesiodus och Homerus, som gifvit gudame tillnamn, utdelat
yrken och konster ibland dem och angifvit deras utseende och
sätt," (Euterpe, 53). Det blir tvifvelsutan det säkraste, att
äfven vi hålla oss till våra Hesioder och Homerer (isländare
eller sviar) för att få reda på hvarifrån Nordens gudar och
gudinnor »hafva sitt ursprung", och man skall lika otvifvelaktigt
en gång bringa till bevis, att desSa nordiska gudamakare i sin
ordning haft före sig sina traditioner, till och med ganska
långväga ifrån, hvilka, efter många vandringar först blifvit
»blommerade visor" här i nordanlanden, derefter sagominnen
för antecknare i sednare led, för att slutligen få plats i
historien såsom »originella skapelser" från vårt folks dunklaste
barndomsdagar.
. Med afseende på vår forntids heroiska figurer ställer sig
förhållandet icke synnerligt mera trösterikt för den gamla
slendrianen, — vi tro oss berättigade att begagna detta eljest
mindre vördsamma uttryck om en historisk metod, som
egentligen endast består i ett evinnerligt upprepande från man till
man af evigt oförändradt samma fabler. En yngre dansk
kritiker, d:r Jessen, har för icke längesedan, hufvudsakligast på
den komparativa undersökningens väg, bragt det derhän, att
en af våra berömdaste forntidssägner, den om Bråvallaslaget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
