Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore för mycket, att medgifva en sådan afgörande betydelse
åt alla Worsaaes postulater, hur mycket mera vetenskapligt
begrundade dessa än i allmänhet äro. . .
Vi skola exempelvis anföra ett enda prof på huru stor
osäkerheten är på detta område, samt på nödvändigheten att
icke här förhasta sig, äfven der sannolikheterna tala på ett
nästan öfvertygande sätt för en viss mening. Hvilket var
våra äldsta förfäders språk? Det är en kulturhistorisk fråga,
hvilken säkerligen skall erkännas vara en af de aldra simplaste,
på samma. gång den likväl är en af de väsendtligaste. Man
har hittills tagit den ofantligt lätt och nonchalant, ehuru det
är tydligt, att en hel hop andra saker af största vigt för
kännedomen om vårt lands äldsta historia stå i sammanhang
härmed. Våra äldsta innevånares språk, utropa alla med en mun,
var naturligtvis isländska, »norreena tunga". Hvarför detta
»naturligtvis"? Derför, att en — isländsk lagbok på dfva^
hundratalet (!) nämner om de tre skandinaviska rikena såsom
det välde, »der vårt språk är". På 1100-talet och völ något
förut var detta antagligen sannt, om än till större och mindre
grad för olika landsdelar inom Skandinavien, men kan väl
detta kallas ett historiskt bevis för identiteten ai det språk,
som här i Sverige talades t. ex., endast femhundra år förut
i tiden? Vi hafva här för oss ett af dessa otaliga fall, der den
gamla andäktiga tron på isländska försäkringar trängt nästan
all vetenskaplig undersökning åt sidan. »Isländskan" var ett
kulturspråk,, som utbildade och stadgade sig inom kolonien
samtidigt med den märkvärdiga litterära verksamhet, som der
tidigt egde rum, och vi våga tro, att det i den strängt regelmessiga
form, vi känna det eflter isländska codices, nästan kan sägas
vara skapadt af de lärde, skaldeme, skriftställame; alla så till
vida klassiska språk, sådana, der hvarje rörelse lyder en fint ut>
tänkt lag, hafva tillkommit skriftligen och ieke konversationsvis,
det är pennan, icke samtalet, (den äldsta memorerade poesien
står på gränsen mellan begge,) som bar gifvit oss de ädlare
språken i sträng mening. Att i moderlandet någon längre eller
kortare tid före Islands bebyggande må hafva varit taladt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
