Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrahögsta ort, der man finner hans „umgänge farligt för
Johannes Zebedseus" (hertigen); imedlertid „kan du aäga
Johannes Zebedaeus, det jag aldrig öfvergifver honom !" (Det
kunde varit intressant att ha sett Reuterholms mine vid
läsandet af dessa godmodiga utgjutelser). I ett bref, dateradt Febr.
1785 från Sone Näste, tröstar Ulfklo Reuterholm med
afse-ende på något, som passerat å Gripsholm, nemligen att
hertigen — dansat. Hertigens „ärbara lefhad" fbr öfrigt gör
denna lilla frihet i sedvana „oskyldig“ och i sjelfva verket
„hör det en filosof till att förtjusa verlden(!) Han, Ulfklo,
tänker ofita på „skattgräfningen" (i ett föregående bref har
han lofvat att nu, sedan han är herre Öfver de 1,300 andarna,
snart skicka en upp till vännernas hjelp); i samma skrifvelse
förekommer följande ojemförliga tirad: „Att andar fyllas i
buteljer, vet jag, äfvensom sättet“. Reuterholm hade
visserligen icke orätt, då han på dessa Ulfklos bref skref:
^remitteras till Danviken", men U. stod i detta afseende ej ensam.
Ändtligen i slutet af Maj infann Ulfklo sig åter i
Stockholm. Reuterholm, som hela vintern ifrigt bearbetat hertigen
emot Ulfklo, >„ehuru detta var i begynnelsen ett långt
ingra-tare arbete, än Ulfklos magiska", (se Reuterholms
ofta-nämnda uppsats i Schinkel-Bergmans Minnen, del. 3, sid. 327),
beslöt nu att göra slag i saken och taga ett afgörande steg
för att störta sin rival. Vid ett möte hos hertigen med den
återkomna Ulfklo, dervid Bonde också var närvarande, grep
Reuterholm sig an för att „på allas vägnar" afslöja denna
farliga man och säga honom „midt i synen", att man nu hade
„ledsnat vid hans sagor" och att man ej längre ämnade låta
„föra sig vid näsan" af en person, hviiken antingen „likt
S vedenborg (!) genom en alltför upptänd imagination lidit
rubbning till sina sinnen, eller egde nog ringa heder och samvete
att vilja inbilla folk lögner och historier, dem han ej en gång
sjelf trodde." Enligt Reuterholms berättelse blef Ulfklo
öfver denna „demaskering" alldeles skamfiat; hertigen och Bonde
sökte väl att „gjuta olja i de sår", Reuterholms
uppriktighet" gjort, men mannen fann sig en gång för alla „så träffad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
