Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilder ur folksagan.
I. Hissen.
Det var vid jultiden. Jorden sof så godt; vintren hade bredt
öfver henne sitt, Jivita lakan och natten lagt derofvanpå sitt
mörka, stjernprydda täcke.
Inne i stugan är också mörkt; men vid det hvita skimret
från drifvan utanför fönstret kunde du för ett Ögonblick fått
skymta en liten, besynnerlig figur klifva ned ur spiselvrån.
Dock der är han — på spiaelhällen; han har fått tag i ett kol,
som ännu gömmer en ’gnista qvar sedan gårdagen, och nu
ligger han på knä och blåser, tills hela kolhögen är glödande
röd, som hans egen toppmössa och hans gamla, lilla,
skrynkliga physionomi, der hvar rynka lyser af välvilja. Nu står
han och skurar kaffepannan; den riktigt glänser och Nissens
mössa nickar upp och ned, så ifrig är han vid arbetet; men
hör upp, gör han ändå, ty nu kom, kaffepannan med hast på
sin plats och Nissen i vrån. Den unga husmodren kommer
in; hennes friska, vackra ansigte, den lätta gången, hennes
behagliga, sysslande rörelser, ögat, som lyser af skimret från
hjertats guld — en blick härpå är nog för att säga oss — om
vi ej redan hade sett det — i hennes hem måste finnas
„tomtebo-lycka“.
Med ett tacksamt leende ser hon den på härden
glimmande glöden och den blanka pannan, som nu fylles och
på-sättes; Nissen har ställt sig bredvid och ser på. Fast de ej
låtsa om hvarandra, ser man nog att de äro i innerligt
förstånd; hon är hemmets hjerta, han den husliga härdens genius.
Morgonen börjar gry och kaffet kokar. Lätt och lycklig
rör hon sig i sin lilla verld; ljufva, rena drömmars minne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
