Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken på hennes små, som sofva derinne, och på mannen,
som i dag skall till staden, spegla sig skiftesvis i Ögat, under
det de ordnande händerna ila beställsamt från föremål till
föremål. öfver allt hvad hon skapande berört, breder sig behag
och trefhad liksom genom ett. trolleri; men också är Nissen
öfverallt vid hennes sida. Nu städas derinne; när hon rör sig
i det ena hörnet, är Nissen i det andra, fejande och putsande
af hjertans lust. Duken bredes hvit på bordet; genast är
Nissen uppe och slätar ut den; en hel mängd småting sättas sedan
derpå, hvilka den lille, skarpsynte kritikern jemkar och jemkar,
tills han fått dem ihop i linier, säkert efter någon högre
mathe-matik, som endast hemmets lilla, vise tomte känner till.
Gryningen är nu framskriden och modren nickar åt
spisel-vrån, der Nissens röda mössa just försvinner. Dörren öppnas;
en ung man inträder med ett barn på hvar arm, hvilka han
med leende öga lemnar åt mödren. öfver rummet ligger en
varm rödaktig färgton; den kommer från brasan på spiseln
och från de lyckliga ansigtena; kanske också något från den
röda mössan, ty Nissen är åter framme med hufvudet och
tittar med förnöjelse på scenen i stugan.
Utanför frusta hästame i den klara kalla luften och
bjell-rorna klinga; solen går just upp.
II. Skogs-frun.
Middagssolen stod högt på fästet i sin brännande glans.
Heta föllo dess strålar på heden, öfVer hviiken en yngling
riktade matta steg mot den begränsande skogen.
Derinne var stilla som i ett tempel; högtidligt, doftrikt
och tyst. Skogstopparne, badade af solljuset, släppte knappt
en stråle igenom; men den mörka grönskan, det rika löfverket
röjde i hvart blad det yppiga, svällande växtlifvet.
Inkommen i skogen kastade sig ynglingen på dess mjuka
matta. Det var mera än yttre trötthet, som röjdes i den tröstlösa
blicken, de bittra dragen; det behöfdes just ej stor
mennisko-kännedom, för att deri läsa den gamla historien, historien om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
