Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underlig flicka; hon älskade floden mer än allt; dagen igenom
9att hon der och speglade sitt drömmandé anlete i vågen; om
natten satt hon der ännu och såg stjemoma tindra demere i
djupet och hörde på Neckens sång. Men böljorna sorlade
och plaskade så lockande; det såg så ljumt och så klart ut
demere i vågen, som lekte kring hennes fot; så sjönk hon
ned i böljan och blef Neckens brud.
Då var Necken lycklig. Om dagen, då solen stod
strålande och varm på den mörkblå himmelen, då stadnade de
demere i deri klara, svala floden, i Neckens glimrande slott,
eller vandrade de på den gröna hafsbottnen bland koraller
och perlor; men när natten kom, då höjde de sig i månljuset,
då hvilade de på vattenytan bland de simmande neckrosorna,
och Necken sjöng för sin maka herrliga toner om sin lycka
och kärlek.
Så sutto de ännu en morgon, då klockorna från kyrkan
ljödo Öfver nejden och kallade menniskorna till andakt och
tillbedjan. Då greps den unga hafsdrottningen af oemotståndlig
längtan att återse sina föräldrar och än en gång gå in i sin
barndoms tempel; hon bad sin man att få gå dit; men när
hon kom in i templet — då glömde hon Necken.
År efter år satt den gamle och väntade, och klagade och
gret öfver sin förgångna sällhet. Så dystert är ej hafvets brus
mot klipporna, så tröstlös är ej höstvindens suckan, så rörande
ej aeolsharpans toner, som hafsgudeus klagande sång.
Men ännu en gång blef det ljust för honom; han fick
återse sin maka. En qväll, då han, som vanligt satt och
klagade på böljan, lyfte han blicken och såg in i
himlen — ty dit kan Necken se; — då såg han sm brud ibland
englame och hon nickade åt honom och log så innerligt. Då
grep han i harpan och hans toner blefvo till strömmar, som
tycktes vilja lyfta honom upp till den älskade. Men han
kunde ej, ty han är bunden till djupet; dock kommer han
hvar afton tillbaka, ser upp mot stjemoma och spelar för
elfvoma och vindarne och floden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
