- Project Runeberg -  Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning / Andra Bandet (Juli-December) /
884

(1864) [MARC] With: Carl Simon Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ju längre han såg, dess underligare blef honom och han
böljade höra, huru det omkring honom växte och frodades.
Det var en sakta susning, men som tilltog, och nu ljöd den
hemskt och allt hemskare; slutligen brusade det vildt; det
blef till det stormande dånet i en slagtning med segerrop och
dödsskri; det vår rösterna från millioner lif, som trängde fram,
och millioner, som förgingos.

I detta ögonblick ljöd ett hånskratt och gestalten vände
sig om och försvann. Då såg han — och den sköna bilden
var ihålig — ett fagert skal öfver förruttnelse *).

III, lacken.

v.

En herrlig afton! Ser du forsen derborta, der granarne
nicka och vinka, under det månén kastar sitt silfver öfver
floden och skogen! Gå dit bort — men gå tyst, gå sakta!
Kanske skall du få höra toner, ljufva men underliga toner af
gripande vemod, åf oändlig längtan. Stadna ej, lyssna ej; de
tonerna glömmer du aldrig.

Vandra du derförbi en qväll under hösten, då den tunga
dimman fäller tårar på klipphällen och de gulnade löfven
hvirfla i ringdans kring stranden; åter hör du toner, sköna
men rysliga; nu är det smärta och jublande hån, som gnistrar
i det vilda spelet; skynda dig förbi! — eller förtviflan sätter
sig kring ditt hjerta.

Det är den gamle hafskungen, som spelar — det är
Necken.

En gång var äfven Necken lycklig; jag vill förtälja dig
hans saga:

I en koja på stranden der upder alträden bodde för
länge, länge sedan cn flicka med sina föräldrar. Det var en

*) Enligt folkets sägen är skogsfrun („skogssnufvan“) bakifrån sedd „ihålig
som ett baktrågu; hennes hemska, skärande skratt genljuder lifligt i folkets fantasi;
„ skratta som skogssnufvan“ säges om vidrigt och onaturligt skrattande menniska,
hvars leende ej är det enkla oph ofrivilliga uttrycket af en sinnet uppfyllande
glädtig stämning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/2/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free