Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Notiser.
Nya Zeeland; ipyknntei af itrMei mllai enrepeer ack infödingar. *)
Då de öar, som nu bära namm af Nya Zeeland, först upptäcktes af
euro-peer, (1642 af en holländare Abel Tasman) voro de bebodda af ett
särdeles vildt, menniskoätande slägte. Missionärernas arbete, isynnerhet i de
första årtiondena af innevarande sekel, lyckades det dock slutligen att
omvända dess ur-innebyggare, Maorierna, till en slags chrlstendom, hvilken
likväl har mera gemensamt med judaismen. Eget nog, gjorde Maorierna
upp för sig sin egen form af orthodoxi, så snart de blifvit christna; de
slöto sig närmare till det gamla testamentet, i hvilket de funno en
civilisation tecknad, ej olik deras egen; det nya testamentet var lika
främmande för deras theorier, som för deras praxis. Deras ömsesidiga
stamkrig fortforo att vara blodiga ända till utrotelse. Dock hafva Maorierna
utan tvifvel gjort framsteg i sedlig odling. Krigsdansen fortfar ännu i
all sin groteska fasa, men menniskoätandet har upphört; det finnes intet
bestyrkt fall af detsamma sedan åi* 1836. Bibeln är den enda litteratur,
Maorierna besitta; och från det gamla testamentet härleda de på sitt vis
exempel och maximer, hvilka äro svåra att förena med vår åsigt om de
läror, som i bibeln innehållas.
Då kolonisationen från Europa började, var förhållandet mellan
invandraren och infödingarne i början ovanligt vänskapligt. Utan fruktan
trängde enstaka nybyggen långt in i hjertat af landet, utan att tänka sig
möjligheten af ett utbrytande krig med infödingarne och utan att hafva
Bkäl att beklaga sig öfver vare sig afundsjuka eller tjufaktighet från sina
barbariska grannar. Den enda anledning till någon öfvergående träta
dem emellan var boskapen, hvilken utgjorde bådas hufvudsakliga rikedom
— då kolonistens nötkreatur stundom kommo in på Maoriernas Öppna
majs- och potates-planteringar, eller å andra sidan det magra långbenta
infödda svinet, brytande sig igenom äfven de bästa häckar, gjorde visit
på nybyggarens hveteåker.
Bästa intyget för detta fredliga förhållande är belägenheten af
staden Anckland, engelsmännens hufvudstad och regeringssäte, anlagd midt
inne i Waikato-distriktet.
Waikato är namnet på en stor flod. Den floddal, som vattnas af
denna ström och dess bifloder, bebos af ett mycket stort antal olika, men
sinsemellan förbundna stammar; de sönderfalla i trenne hufvudafdelningar,
hvilkas namn likvisst äro förlånga för Europeisk orthographi och
pronon-ciation. Hela konfederationen kallas Waikato af kolonisterna, hvilka ej
besvära sig med att taga notis om stamåtskillnader; och Maorierna hafva
*) The Maori King; or the Story of our Quarrd with the Natives of New
Zealand; by J. E. Gorst. London 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
