Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Käjsar Rudolfs skattkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
tillgick så, att 80 dukater nedgrävdes i jorden och vattnades
i tre dar, men på den fjärde dagen försvann svindlaren med
sin skörd. Rosenbergs broder, den originelle Peter Vok,
den siste ättlingen »av Rosen» (z Ruze), vilken ägde icke
blott det präktiga bibliotek, som sedermera blev svenskarnas
rov, utan ock ett helt harem av europeiska skönheter, fick
efter sin bror ett arv av halvannan miljon gulden i skulder,
så att han till käjsar Rudolf måste sälja Krumau jämte den
dyrbara boksamlingen.
Under sådana förhållanden måste konung Rudolfs
palats och hov bliva samlingsplatsen för en massa
lycksökare, äventyrare och guldmakare, om vilka den för
övertro och mystik eljes så lätt mottaglige Comenius skrev i
sin Världslabyrint: »Jag ser här sådana, som trakta efter
att frambringa guld och långt leverne med eldens tillhjälp,
men förspilla både det ena och det andra i lågorna». Den
ryktbare, i somliga stycken misskände Theofrastus
Para-celsu§, som två år vistades hos den böhmiske arvmarskalken
Johann von der Lippa i Krumau, var utan tvivel en av de
lärdaste och mest aktningsvärda. Men där kommo andra,
som voro högst tvetydiga både vad lärdom och redbarhet
beträffar. Här var t. ex. den käjserlige barberaren Johan
Heinrich Müller, som för sin alkemistiska färdighet
upphöjdes i adligt stånd under namnet von Mühlenfels. Till
Prag kom 1590 italienaren Alessandro Scotta åkande med
tre sammetsstoppade praktvagnar och 40 hästar och med
en svit av 20 tjänare. 1 ett par års tid lyckades han hålla
sig uppe genom bedrägerier, men avslöjades och slutade
som taskspelare i ett marknadsstånd. Från Böhmen
fortsatte han till norra Tyskland, där han i Coburg förförde
härtigens unga gemål och härför fick sota med 20-årigt
fängelse. Och förglömmas må ej den polske storskojaren
Sendivoj, som lät mycket tala om sig i den dåtida
skandalkrönikan.
Till och med en så framstående man som greve Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
