Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
naturligtvis i främsta rummet på Torstenssons ställföreträdare
Georg Paikull.
I kungliga biblioteket i Stockholm förvaras en kopia
av en latinsk handskrift, som den flitige Dudik publicerat
i »Arch. f. Österr. Gesch.» 1881. Den hade till författare
pater Paulinus Zaczkovic († 1682) i minoritklostret S:t Jakob
i Olmütz. Även han skattade åt den katolska övertron och
hade naturligtvis intet skäl att se genom fingrarna med
»svenskarnas» många försyndelser. Men hans personliga
iakttagelser äro omväxlande och präglade av en viss humor,
som gör hans dagboksanteckningar till en verkligt
intressant och roande läsning för dem, som utan för stor möda
kunna tolka hans latinska språk.
På tal om de religiösa förbrytelserna anför han, att
dragonöversten Grenberger, som »utan tvivel genom någon
predikants påverkan hade blivit kalvinist», lät sina soldater
sammanföra alla helgonbilder och bränna dem på bål. En
kvinna Catharina, som hade en vacker tavla, föreställande
madonnan med barnet, hann ej rädda sin skatt, men den
blev oberörd av lågorna, och efter enträgna böner fick hon
igen den. Hon skänkte den sedan åt en präst i S:t Jakob,
och den står numera på altaret i Trefaldighetskyrkan i den
schlesiska staden Kozel. Även en bild av den helige biskop
Ignatius, som led martyrdöden i Antiochia, förblev genom
ett under oskadd, ty den lyfte sig självmant upp från bålet
och försvann spårlöst i luften som på osynliga vingar! —
En annan kvinna vid namn Sabina Plessin, som hade tre
döttrar, bad brinnande till Gud, att de måtte få dö tidigt,
enär hon hade sett, hurusom många döttrar av hederliga
familjer hade löpt fara att förlora sin oskuld och blivit
våldtagna. Och si, inom en månad voro alla tre döttrarna
döda. »Quanta lætitia optimce Matronoe — vilken glädje
för denna präktiga kvinna!», utbrister den fromme patern.
Men lyckligtvis inskränker sig Zaczkovic icke till
sådana legender. Han talar visserligen om att svenskarna
Jensen, Svenska minnen frän Böhmen och Mähren. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
