Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
skuro av fingrarna på den döde prelaten i
premonstratenser-klostret i Hradisch för att komma åt ringarna, men han
bjuder ock på mer originella notiser. Då en svensk överste
»av gammal adel» ville titta på nunnorna i S:t Claras kloster,
lät abedissan med flit de fulaste och äldsta klostersystrarna
komma fram till gallret, under förevändning att de andra
nunnorna voro lama och blinda. Översten av gammal adel
blev då så ursinnig, att han var nära att storma klostret.
Lustig är ock episoden om Zaczkovic’ hund, som gick på
bakbenen och tiggde slantar. Då Paikull fick se det kloka
djuret, ville han till vilket pris som hälst ha det, men
hunden skällde så ursinnigt på den svenske kommendanten,
att han fick vara i fred. Och år 1647 råkade svenskarna
fånga en hund, som i fem år hade varit instängd i en
källare och livnärt sig av råttor! Dessutom lämnas en
redogörelse för huru svenskarna kokade häst- och åsnekött
enligt följande recept: Köttet lägges två timmar i kallt vatten,
saltas och förvaras så i två dygn; därpå göres det mört i
kokhett vatten. I grytan, som kokas på kol i 4 timmar,
lägger man salt, ättika, peppar, ingefära och enbär ....
Och om en inhemsk läkare, som gav piller åt sjuka svenskar,
så att de dogo, heter det, att han själv tvangs att förtära
medicinen, med den påföljd att han dog.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
