Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
hade fått löfte om att deras egendom skulle skonas,
utkrävdes dock genast en brandskatt av 8,000 rhenska gulden.
Då allt ej kunde indrivas med ens, behöllos några
rådsherrar i häkte såsom säkerhet för återstående 1,000 gulden.
Sedan Torstensson dragit bort, lyckades dock den
käj-serlige översten La Corona fördriva den svenska
besättningen och taga några officerare till fånga.
Men i juni följande år började Torstensson belägra Littau
på nytt, och S:t Jakobskyrkan bevarar ännu många skråmor
efter bombardementet. Vid stormningen anförde Wrangel
avantgardet, och staden intogs sedan under stort blodbad.
Borgmästaren, magister Johann Heinrich Minich från
Westfalen, inställde sig frivilligt, och då han åtspordes, varför
han med sitt borgerskap motsatt sig Sveriges krona, gav
han till svar: »Därför att vi med ed hava lovat käjsaren
detta, och det skulle vi även ha gjort, om också ingen
enda soldat funnits i staden». Han dömdes till galgen,
men benådades för sin frimodighet och måste själv åse,
huru staden plundrades och huru papper förstördes i
rådhuset.
I ett brev till det furstliga ränteriet i Littau *) skildras
stadens och omnäjdens elände sålunda: Av 420 jordbrukare
funnos endast 131 kvar, och av dem måste många tigga.
Flertalet kvarnar voro förstörda. Byar lågo öde eller i aska,
och boskapen var borta. »Vi äro så eländiga och svårt
medtagna, att ingen ort i hela Mähren kan jämföras med
vår, och vi kunna tacka Gud, att våra utfattiga liv blivit
skonade i de ödelagda stugorna». Dessutom klagades i
rådsprotokollen över att den svenska skyddsvakt, Salva
guardia, som var bestämd att skydda staden, gjorde sitt
bästa i att utprässa pängar.
Men icke allestädes fogade sig befolkningen i de
olidliga förhållandena. Bönderna i byn Gross-Senitz, ej långt
*) Kux: »Geschichte der Stadt Littau», 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
