Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meller har två eller tre, oftast mycket tydliga veck. Spindelvecket
endast skönjbart bakom den nedre spindellamellen. Af gomvecken
finnes blott det öfversta, hvilket sträcker sig föga framom det
tem-ligen krökta månvecket. Munsömmen starkt tillbakaböjd, försedd
med ett något bredt hvitt bräm; högra och nedre kanten
cirkelformiga. Tvärsöfver gommen, nedom och parallel med munsömmen,
går en hvitaktig valk, vid hvars högra uppsvällda ända öfre
gomvecket börjar. Clausiliet mjölkfärgadt, å ena kanten tilltjocknadt,
brunviolett, baktill starkt utdraget, framtill afrundadt. — Djur el
grått, med hufvud, hals och trefvare nästan svarta, på undre sidan
ljusare.
Forma 1). Skalet spolformigt, med mycket kort spira,
rödgul-brunt, glänsande, glest, men starkt strimmadt. Vindningarne
10—12, plattade, med fin söm. Nedre spindellamellen framtill
två-klufven, med grenarne parallelt sträckande sig ut i yttersta kanten.
Rummet emellan lamellerna har oftast tre starka veck.
Spindelvec-kct mycket tydligt. Öfre gomvecket sträcker sig långt framom
mån-vecket, som är särdeles tydligt i mynningen och på yttre sidan
bildar en citrongul båge. Nacken är vid basen starkare uppsvälld än
hos a. L. 14—15, br. 3 m. m.
Forma 2). Skalet spolformigt, brunt, matt. ytterst fint, endast
på sista vindningen tydligt strimmadt. Vindningarne 9, svagt
kon-vexa. Mynningen rundadt elliptisk, invändigt rödbrun. Ofre
spindellamellen hög, gående med sin öfre ända betydligt högre än
mynningkanterna. Nedre spindellamellen djupt inuti mynningen, grof,
knappt märkbart böjd emot den öfre, odelad, på midten försedd med
en liten hvitglänsande knöl på hvardera sidan. Gom valken parallel
med munsömmen, nedom ytterkanten uppsvälld. Munsömmen
upptill sammanhängande med sista vindningen, utböjd, basen cirkelrund,
med båda kanterna fullkomligt parallela. L. 9*/4, br. 2 m. m.
Förekommer, liksom öfriga arter af detta slägte, på bergiga
ställen, från Skåne åtminstone upp till Dalarne. — Formerna 1 och
2 har jag tagit i Skåne vid Belteberga, under affallna löf vid
rötterna af bok på sluttningen emellan källan och bäcken, tillsammans
med C. ventricosa, pumila, plicatula och nigricans. — Det torde
böra anmärkas att vid Skäralid i Skåne hade arten alltid följande
proportioner: de största exemplaren voro 15 m. m. långa, 21/2 m.
ra. breda, de minsta 111/2 m. m. långa och 23 4 m. m. breda.
1. Att båda dessa former tillhöra C. plicatula område (”die
Sipp-schaft der Claus, plicatula” A. Schm.) synes genast af sista vindningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
