Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m. — under det dess söm endast visar antydningar till papiller. Utom
detta artens egentliga stamland förekommer af densamma i södra Italien
en form, var. cajetana Rossrn., som är mindre än hufvudformen, från
hvilken den tillika afviker genom mer utbildad gomvalk (callus palatalis)
och tydligt papillerad söm. Af denna har jag icke haft tillfälle att
se-något exemplar, men den figur Rossmässler gifvit af densamma (Icon. f.
696) tyckes, om man undantager den tydliga gomvalken, till alla delar
öfverensstämma med det svenska exemplaret, hos hvilket denna valk, i
likhet med förhållandet hos hufvudformen af Cl. labiata, endast visar sig
såsom en på nacken genomlysande, hvit fläck, i hvilken det föga
märkbara gomvecket utlöper.” Jag har efter Prof. W. anfört detta för att
gifva våra unga konkyliologer någon ledning vid det hvarje besvär värda
eftersökandet af Nilssons omtvistade C. papillaris.
b) Mynningen aflangt päronformig, med ränna vid hasen.
aa) Öfre gomvecken 2.
4. Ciaifsiiia hiplicata (Moxt.).
Skal tätt tvärrihbadt; vindningar 11—12: nedre
spindcllamel-len stor, odeld; öfre gomvecken utåt divergerande. L. 16—161/2,
hr. 4 m. m.
C. similis Rossrn. Ic. I. p. 77. f. 30; VII, VIII p. 17. f. 468. —
C. biplicata Mörch S. M. Dan. p. 31.
Skalet spolformigfc, något bukigt och sidenglänsande, med
spetsen smalt utdragen, tätt ribbadt, utom på de tre första vindningarne,
som äro släta, horngult, stundom med livita fläckar vid sömmen,
derigenom att, med korta mellanrum, 2—3 närstående ribbor till
en fjerdedel af deras längd äro hvitaktiga. Nafvelfåran otydlig.
Vindningarne 11 —12, temligen konvexa. Nacken starkare ribbad
än den öfriga delen af skalet, något sammantryckt, med en tydlig,
ända fram till mynningkanten gående köl längst till höger,
derof-van en parallel fördjupning och längre upp en större uppsvallning.
Mynningen päronformig, vanligen smal, aflång, 4 m. m. lång och
2 V2—21/g m. m. bred, med den öfversta utdragna delen (sinulus)
mycket högre än mynningkanterna; vid basen är en ganska djup
ränna. Den öfre spindellamellen är liten, skild från spirallamellen,
den nedre är stor, odeld, tillbakaböjd mot den öfre, stående långt
in i mynningen, framtill begränsad af en uppsvallning, som går från
öfre lamellen ned till basalrännan. Rummet emellan lamellerna är
fullkomligt slätt. Månvecket smalt, men tydligt, bågböjdt.
Spindelvecket knappt märkbart. De öfre gom vecken 2, korta men starka;
det öfversta, parallelt med sömmen eller vanligen med båda ändarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
