Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - afdiärfer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[Mnt. afdegedingen] genom öfverenskommelse erhålla. BtRK 102
(1435, orig.).
afdiärver, se ofdiärver.
afdragha (-drägha: -dräx SD 5: 638 (1347)), v.
L. 1) afdraga, afslita. han ... afdrogh sik sit
köt mädh tannomen Gr 289. 2) afdraga, afkläda.
tha han affdrogh sina sko Ansg 245. aff dragha henne
owerwällelika closters abitum Lg 3: 451. 3) draga
bort, aftåga, bortgå. RK 2: 8061. stande þär til quälz
þär til afdräx (man bortgår) SD 5: 638 (1347). — Jfr
dragha af.
afdriva, v. 1) bortdriva. konung erics folk the
afdrijfwa RK 2: 2435. 2) bortrycka. kunne döden
them bada aff driffua RK 2: 510.
afdöa, v. genom döden afgå. om nokor aff them
här for innan afdödde BtRK 87 (1435).
afdödher, adj. afliden, genom döden bortgången.
myna swena ära mik alle affdöde mesta delen BSH
4: 195 (1495).
afdöma, v. [Isl. afdœma] L. fråndöma. allom them
som wi hawom gooz äller ägholuti afdömt, them hafwom
wi tildömt thera widher geld BSH 2: 84 (1399). ib 79
(1399), 96 (1399) o. s. v. hwilkin jordh ... mik nw
af dömpdis SD NS 1: 38 (1401). ib 247 (1403) o. s. v.
Jfr döma af.
afeghna (afäghna: -om SD NS 1: 169 (1402).
afägna: -er SD NS 1: 342 (1404). affänghna: -om
SD NS 1: 498 (1405). afhäghna: -ar SD NS 1: 332
(1404); -at SD NS 2: 210 (1409); -om SD KS 1:
692 (1407)), [Isl. afeigna] afhända. vplatom wi
thenna for:da thompt, os oc varom arfwom afeghnandis
oc vndirleggiandis forskrifna magnus dyekn SD NS
1: 44 (1401). afhäghnar iac mik then forscrefua iordh
oc minom arfwom oc tiläghnar hona ... priarenom
oc brödhromen i eskilstunum til ewärdhelika ägho
ib 332 (1404). ib 169 (1402), 309 (1404) o. s. v.
affal, n. L. — af falsdrap, n. L.
af falla, v. L. falla från, gå bort (genom
döden). at min son byrgher händher för affalla än mic
SD NS 2: 293 (1410). ib 332 (l410). GS 38 (1413). SJ
258 (1457). Lg 3: 201. Jfr falla af.
affar, se offar.
affara, v. L. 1) fara bort. RK 2: 2752, 3010,
3049. 2) afflytta. GS 40 (1414), 41 (1414), 42 (1416),
58 (1474). — Jfr fara af.
affaro fä, n. egendom som föres undan el. som
är till öfverlopps, öfverskott. giffuom affaro fä them
manadhe som fatighaster är oc färsta hawär dagha
MB 1: 64.
af fla, v. afflå. the ... aff ffladdhen alt skinnet
MB 2: 299. Bir 2: 179, 3: 7. Jfr fla af.
af flyta, v. nedströmma, utströmma? är en källa
til alla godhet aff flytandhes Lg 3: 659.
af flytia, v. L. Jfr flytia af.
affoster, n. L. afföda. Lg 3: 1, 2.
afföþa, f. L. afföda, afkomma. MB 1: 368, 423, 428,
430. KS 60 (150, 66). KL 384. MP 1: 104. Bir 1: 79, 3:
53, 317, 421, 4: 97.
af föþas, v. L.
affödhilse (afödilse: -om Su 76), n. pl. =
afföþa. Su 76.
afföra, v. L. 1) bortföra. SD NS 2: 153 (1409),
174 (1409) o. s. v. GS 40 (1414). 2) föra bort med sig,
medföra. moth the breff och däctinger wore käre
medbröder aff fördhä HSH 29: 70 (1504). 3)
afkläda. som thik affördhe Bo 194. affördho riddarane
han (en annan hdskr. har honum MB 2: 385) hans
klädhe KL 391. affförde sik siin kläde Su 366. —
Jfr föra af.
afföring, f. bortförande. förwegra waara fiendher
... alla opföringer och afföringer BSH 5: 303 (l508).
afgamal, se ofgamal.
afganga (-ga, -gaa), v. L. 1) gå bort, tåga
bort. maga wi mz woro haffuor aff gaa RK 2: 1208.
ib 1296, 9576. 2) afgå (från en befattning). huart ar en
nyan bysitiara at kese tha then älsta aff ghaar
SO 195. 3) bortgå, aflida. vm the barnen för aff
ganga BSH 1: 196 (1387). naar wi affgaan SD NS 2: 39
(1408). ib 213 (1409) o. s. v. 4) afvika, aflägsna
sig, skilja sig från. med dat. i skulim ey affwiika oc
mik affganga til spaamän MB 1: 367. gudhi ok them tha
afgangin MP 2: 10. gudhumen aff gangin ST 112. äldre
i nakro afgik hon hänne (ɔ: lydhno) KL 330. — med
prep. af el. fran. han är afgangit (degenerans) faar
fran sine hiordh Bir 2: 191. affgangin ok bortuändir
aff godho ib 3: 122. at thera reghla ... swa mykit
wara kan litit aafgaar oc aatskil aff sancti saluatoris
reghlo VKR 6. ib 7. 5) afvika fråm det rätta, begå
öfverträdelse. tha the siälffwe affgaa, muothe thera bälga
reglo LfK 15. franuände oc afgangne j sidhum Bir 3:
118. 6) afhändas, gå förlorad. med dat. thz (ɔ: konungälle)
war nyleka them aff gangit RK 1: 3330. ath
fornempde gotz hanom ällir hans arwom affginge SD NS
1:20 (1401). ib 59 (1401) o. s. v. them är all wäria och hiälp
affgangin MB 1: 402. — abs. ath ... godzen ... meth
nokrom rät affginge SD NS 1: 31 (140l). ib 96 (1402)
o. s. v. 7) gå bort, försvinna, upphöra. vm waren
ysen vilde aff ga RK 2: 628. ib 2005., 8801. ey gat
thesse villa för afgangit Bil 119. 8) gå af. slo
han a hans halsbeen tha thät matte tho ey aff ga
Fr 2530. sa at affgik hoffwdit Di 15, 78. 9) försiggå.
natten för än striidhen sculle aff gaa RK 3:
183. — Jfr ganga af.
afganger (-gaangher), m. [Isl. afgangr] L. 1)
afgång, bortgång. dödhin ällir afgangin aff
världinne Bir 1: 313. Lg 3: 142. 2) död. människionna
affgaangh SD 1: 517. 3) utgång, slut.
sorghful aff gang (exitus) skal bedröfwa oc myrkia
hans glädhesfullo opbyrgning Bir 3: 360. Lg 3:
430. 4) afvikelse, öfverträdelse. swa dana sinna
brödhra affgangh (näml. aff rätta wäghenom)
wndirstand[an]dis Bir 4: 41. ib 61. Su 54. swa mangha
aff ganga the see i sinom brödhrom mothe gudhi
oc rätwisonne ib 61. oppenbara reglonnas aff gangh
LfK 158. Bir 5: 137. Jfr höghmälis a.
af gilde (ågelle), n. L. 1) = afgiäld 1.
mz gästning skatt heller någher ågelle RK 3: (sista
forts.) 5837. 2) = afgiäld 2. honom ...
atergifua swa got godz i swa godho läghe meth
lika godhe affgilde SD NS 2: 249 (1410). ib 300
(1410).
afgipt (-gift), f. [Isl. afgipt] L. 1) afgift
(för rätt att innehafva och bruka). vthen alla tiäniste
eller nagrahanda affgift nagrom ther aff at geffue sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
