- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
121

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - blaränder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hlariiiidpr

121

bläster

ilat. sing. m. blam MB 1: 195. dat. pl. blaam Bil
02«), adj. [Isl. blår] L. blå. v mun tiinicam b]ååt
genzt SD 3: 707 (1326). blotli blomsther LB 2: 54.
bloth ngrimonium ib 55. hafwa . . . b]an inantnl thor
war swa som bla skiir hymil ,j lytcnom Bir 1: 95.
i räghnboghaiiom mz hans twem litom som
öwer-moer är bla oc nidhro rödhcr MB l: 195. — svartblå,
svart, mörk. mörker blaa MD 169. i akulin ey taka
laxatiuain mananom fiillom älla a bla uädhomen LB
3: 115. mardi folk badhe ilt oc starkt thz war badhe
blaat oc swart Al 8848. gaff ther til v peningha blaa
(kopparpetmingar) Mit 434. — i sht om den färg
som huden får i följd af slag. flin bla siþa Bu 73.
Bil 628. synes blod blaat ok riffuit kliido MF.G 56.
slog hans ]allbo bio och blodwghe FM 555 (1512).
som nokon sin brodhor . . . siar blaan äller
blodli-ughan SO 25. bloduger öller blaar RK 1: 469. SO
69,79. — Jfr g-onst-, liiiuil-blar.

blarällder, adj. [Isl. blärendr] blårandig, ii
manu-tergia bona blarænd SD 2 : 596 (l3lo).

blasa (Gr 277; -es l’M xlvi; annars bläsa,
blesa. jn-es. bläs Bil 360; *KS 84 (206, 92); FI
626; GO 95; MB 1: (Cod, B) 559. blåser Bir 2:
172, 318; Lg 3: 399. bläsir GO 53; Bir 3: 74; MD
391. bläaar Bir 3: ui. bläse GO 604. blässe
Bir 3: 238. ref. blåses PM xlvi. impf. bläSte
el. bleste. part. pret. bläster: vpblästher MB
2: 312; wpbläst Bir 4: 72; wmkringbläst Ber
111; vtbläst Bir 2: 207), v. [Isl. blåsa] L. 1) blåsa
(om vinden). m&þ bläsande vindo Bu 13. 1111 bläs bör
fra lande FI 626. them bleste bör RK 1: 125.
wäd-erith bleste ib 1499. tha kom en storm ok bleste swa
at the måtto liäpplika landit faa RK 1: 1500. Al 5623.
KS 84 (206, 92). Bir 2: 172, 3: 131, 177. Lg 3: 399. RK
3: 3559. — opersanl. vm thet bläs mot thöm KS 84
(206, 92). thz fröss bleste och snödo sara RK 2 : 4268.
sidhan biostet ther lika fra ib 2256. 2) bortblåsa,
kullblåsa. starke stormon bläste offra delen aff hwset
Lg 3 : 703. 3) blåsa, andas, thttn bläs ey wäl at
oelde soni myöl hawer i munno GO 95. Bir 3: 40.
bläste aat them Bo 334. Lg 446. bläste han til thera
MP 1: 127. bläste til sinna apostla MP 2: 110. bläsir
hon (ormhonan) j hans öron Bir 3: 74. mins guddoms
ande är ey bundin vtan bläser hwar han vil ib 2:
318. ib 3: 238. thes hälgha anda sötme bläste af
sancti benedicti siik ib 1: 371. — pusta, flåsa, ban
bleste sa fast. mädan han soff Di 138. 4) blåsa,
sätta i rörelse genom blåsande el. genom andedrägten.
man bläsir thz i wädhrith som man onom dara
sigher GO 53. wlkanus biärgh . . . bläste langan
wägh ledhan brandh oppa landit Bil 216. blesande
vredhis eld i hoghenoin mot them MP 2: 244. 5)
blåsa, genom blåsbälg framdrifva luft. blåses swa mz
twå bälya PM xlvi. blåses nädhan förö them ib. 6)
blåsa, genom blåsning (med hjälp af blåsbälg)
framdrifva för smältning erforderlig luftström, smälta
(malm), hwilken aff borgxmaniiomen lioglion jarn malm
findcr i noghrum stadh oc bär sigh ther at blasa
ItfN 138. 7) blåsa (på ett musikaliskt instrument),
med dat, bläsa liidho Bil 612. lwdhrom bläsa MB 1:
388. bläste basunom ST 144. — med ack. bläsa
ba-swna MB 1: 372. bläsa’ . . . ludh Bil 612. hwat man
Ordbok.

thz war hans luder tordii bläsa Di 92. han skulde
thz (hornet) bläsa FI 728. ib 729. — med ]trep. i.
dödhrin bläse ey i ludh for sik GO 604. bläsa j
lwdhrom MB 2 : 346. ib 14, 15, 77, 87, 91, 345, 347.
Di 92. — med prep. af. 011 wäktar bläsir aff sitli
born MD 391. — abs. liit bläsa ok öpa at alle
män sculu sanian coma Bu 495. 8) ljuda (om
musikaliska instrument), blåsas, första mill Iwdlier
bläs MB 1: (Cod. B) 559. tha blästu wars herra
baswner ib. ther ringdis klnkkom oc bleste i luder
MD 37. — blasa bort, 1) inträns, blåsa bort,
bortföras genom blåst. ther blcsto tha bort sa
inangt ot taak RK 2 : 7350. 2) träns, blåsa

bort, bortföra genom blåst, thz (stormvädret) . . .
mången skorsten nidor slogli oc biosten bort RK
2: 7348. Jfr bortblasa. — blasa in, 1)
inträns. blåsa in, genom blåsande införas, nar iak see
vadhelica frestilsa vädhir oc diäfulzlika ilzsko äggilse
bläsa in j mannana järta Bir 3 : 292. 2) träns,
blåsa in, genom blåsande införa, ginom ena röö
lot han blasa the bländona in i hans niisa Gr 277.
Jfr inblasa. — blasa nldlier, 1) inträns, blåsa
ned, nedstötas genom blåst, östra gaffleu j thera kirkia
bleste nidlier It K 2 : 7338. 2) träns, blåsa ned,
nedstöta genom blåst, vädher kom aff bininum ok bläste
nidhor thrät BU 632. Jfr liidherblasa. — blasa
smider, sönderslita genom blåst, tha blästes masten
oc sigillet söndher i mangli stykke Lg 3: 699. —
blasa llltl klll, blåsa om kull, genom blåst
kull-vräka. thz (stormvädret) bläste om kul sa mången
skog RK 2 : 7346. — blasa np, blåsa upp, genom
blåsande öppna, kom wädlier aff himnum ok bläste
wp läsin ok dörrin Bil 588. Jfr upblasa. — blasa
lit, 1) blåsa ut, genom blåsande utstöta, the blästo
eld aff rawnncn wt Al 9324. 2) blåsa ut, släcka.
blästes liwsit wt Lg 3 : 245. 3) utblåsa, uppblåsa,
utspänna, the bläse wt liiffuit LB 3: 59. Jfr
ut-blasa. — Jfr a-, af-, sanian-, til-, unikring-,
undir-blasa, samt eterblasande.

Ilias,’III (blesen), /. blåsande, for swson ok blesen
ok hwinan j ören LB 6: 105.

blasare, m. [Fnor. blåsan] blåsare, järnblåsare.
Ify 136. SD 4: 749 (1340, nyare afskr.). Jfr iiiril-

blasare.

blasilse (bläsilse), ». pl. Jfr in-,
saiuan-blasilse.

blåsippa (bio-), f. asarum europieum Lin.
wl-gago latino thz hetir assai inn a grcdzko oc a tliisko
bäsle yrtli oc a swonsko blosipper LB 3: 196.

blaskurill (blaskorin £.), adj. L. rå, oberedd
(om djurs hud)? do qualibet timbria pellium variarum
Tiiam pellem blaskurit SD 3: 160 (1314).

blåsning’ (bläsningh), /. svulst, svullnad, hon
(o: art b i ni i sia) fordriuer . . . bläsningh (tumöres)
LB 5: 80. anetum dill drukken dogher mot . . .
blåsning ib. ib 81. eenebiir arla om morgin ätin . . .
fordriua bläsningh ib 5: 82. bläsningh oc trutma oc
ramblan fordriuer . . . han (o: leuastichum) ib 81.

bläster (Lg 666; -en PM xlvi. vanl. bläster el.
blester), m. [Isl. blåstr] 1) (vindens) blåsande,
blåst, storm, aktadho ey wiidhirsins latlikhet ok bläst Bir

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free