- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
206

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - dul ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diil

206

dvala

vnder i vistoliwss BtFH 1:154 (1507). 2) innehållande,
tredska i fråga om betalning ? ilünules sigwrd . . .
för dolsmol som lian döldo konu[n]gx skat in med
sigh i vij ar BtFH 1: 142 (1507). dömdes thomas rario
sak til XL m. för dolzmol lian döldo ij pund malt
som war for slotzins tcgil wid wtloffuat alf hwaria
fliording ib 222 (1508). tlio voro lagligho afskilde . . .
om the vitterligo gcldh oc andre dolemal tho liaffwe
sigh j mcllom FM 641 (1515).

dülj f.f [Mnt. Julle, blåmärke, genom slag
tillfogad knuta] blåmärke f skråma! biltro är dwl än
siwk (stigma sinam stare respectu pestis amare;
motsvarande Danska ordspråk: bædro ær at wære saar
æn sywgh) GO 962. Möjligen är ordet att fatta ss adj.:
sårad; el. snarare: slagen så att man fått blåmärke.
dill, adj. se dol.

dulghadrap, n. L. Jfr dula drap.
duloglier (dulgher?), adj. = dol. medh räddom
dulghom ok twähuglia mannom KS 80 (196, 87).
dlllsak, /. L.
dulskcr, se dylsker.

dlllllhor (sing. nom. f. dum Lg 3: 222. sing.
ack. f. best. form dummo Bir 1: 134), adj. [7s/.
dumbr] 1) stum. hwa smidhadhe döwan oc dumban,
wiil seaude oc blindan MB 1: 285. lians thiiinista
pika . .. war dum oc kunne ey tala Lg 3: 222. 2)
dof. höro iak nu j wärldinno tho lieso ok dummo
röstina Bir 1: 134. 3) slö, svag, skum. dum öghon
LB 10: 13. Jfr dilllber.

diiinbo (ss adj. f. dumbe Lg 3: 725. dumba
ib 361, 365. pl. dumba), subst. m. och adj. [Isl.
dumbi] A) subst. m. stum menniska, j ens dumba
mwn Bil 830. är en duinbo Va 42. swa som dumbe
ey vplätande sin mun KL 257. thighir som dumbo
Bo 194. B) adj. (under del att ordet i de förut
anförda ex. utan tvifvel snarast är att fatta ss subst.,
framträder det i de följande åtminstone med
sannolikhet ss adj.) slum. la þre dagha dumbe Bu 174.
at böta onom herra som war dumbo Bil 325. hon war
dumbe ib 477. ban är dumbe til mit loff oc
sqwall-rottir til sith cghit lof Bir 1: 266. ib 193. huilkin
som födhis döuer, han wardhor oc natwrlika dumbo
MB 1: 286. vara blindo, döfwo oc dumba Bo 46. MP
2: 60. KL 416. Lg 3: 208, 257. huru en prester dumbe
fik sitt mall ib 351. liaffdo ena pigho som war badlie
blindh oc dumbo ib 725. hon bleff dumba oc maallöss
ib 361. ib 365. tilbidbia afgudh giordh mz manna
handom dumba oc dööf Gr 271. faa gifwa dumba
lamb (åt ett lam som ej bräker, som ej. gifver sin
hunger till känna) GO 26.

dllll, n. [/«/. diinn, m.] dun. lät som dwn Bir 1: 41.
iak vil hawa blötare sitngh iin nakot dwn pläghar
wara ib 223. ib 43, 2: 40. Jfr fughla dllll.

duillliidher, f. dun. swasom minzsta skalf ällir
lättasta dwn fiädher Su 237.

(llllira (dwndra. -ar), v. [Mnt. donera]
åska-om thed dwnrar LB 7: 94. om tz dwudrar ib 97.
dur, se dyr.

dllS, m. larm, stoj? ban drykker oc skrölar i fullan
duss BK 1: (Albr) s. 213. Jfr kommer konst till ett
hus i fullan dus att leta gà Ml) 398 (eft. nyare
tf skr.).

dllS, ti. f I Mnl. dus. Ffranskti dons] dus, den
sida på en till tärningspel begagnad, tärning, hvilken
har två prickar, dws oc aas them kaster hon mäst
MD 395.

dusen (dusseil. dosen), n. [Mnt. dosin. Franska
douzaine] L. dussin, ii dwsen teel hakor m dwssen
andra hakar Fil 5: 238 (1524). etli dosen hakabysser,
tu dosen lolbyssor BSII 5: 4S0 (isil).

dust, II.? [Isl. dust. Mnl. dust] stoft, mjölstoft.
Jfr dustkaka. ’

dustknka, f. kaka af fint mjöl. all’ dust kaku
ward||er mölaren modhoghor GO 723.

duva (dwa Gr 300J Bil 537), f. [Isl. diifa] dufva.
giwer en falkenär ena duwo til düdli, at hau iiiaghc flere
foro hona fa MB 1: 86. flögh en liwit duwa ifuir hans
howdh Bil 391. fördhe lians siitl til liiinna innan duwii
like (quasi columbam) ib 277. Bu 6. Bil 345, 537. MB
1: 171, 473. Gr 300. Bir 1: 127. — ss tillnamn, herra
martin duwa RK 1: 4038. — Jfr turturduva. —
duvo blodh (dwffua blod), n. dufblod. LB 7:
205. — duvo skam (dwfiwa- LB 7: si, 212.
duffwaa- ib 2S7), n. duf träck. LB 7: SI, 212, 287.
— duvo unge (dwo vnge: -a Bo 6. du. a vnge:
-a MB 1: (Cod. B) 561. duffvnge: -a ib (Cod. A)
861), m. dufunge, ungdufva. Bo 6. MB 1: 361, 471. —
duVO Ögha, b. duf öga. Ber 31.

duva, v. [Isl. dýfa, diifa] doppa, hwa länge wil
sowa ban faar litith at duffua (slertere cui carum
macet linie buligo poparum) GO 955.

(lliveudej n. [Jfr Mnt. duwen, trycka! el. Mnt.
dovon, rasa ?[ ansättande? raseri, häftighet? lwpä tho
i fwlt dwffende in oppa thöm, ath the finge ocke
bruko sin skot BSH 5: 502 (1512).

duver i adj. = duviil. mz dufwo ok dulsko tliorro
hiärta (dufwo dock sannolikt för dufno) Bo 102.

duviil (dovin. nom. pl. m. domne KL 37. /.
domfna Bir 3 : 304), adj. [Isl. dofinn] maktlös,
bortdomnad, slaj>]/. om lemmar, thera arma wurdhe domne
KL 37. alle andre hans limi wrdhu swa dofuo ok
wiirks fullo at han gat wont sik enga wäghria Bil
272. ib 350. Va 31. mina hcndir äro mik badho dufna
och düdlia ST 41. — slapp, svag, skum. oui ögonen
äre dwffwen oc mörk LB 7 : 206. — ljum. liot thz
kallas vara dofwit som hwazsko iir heet älla kält Bo
132. •— bildl. remissus, tepidus, slapp, matt, ljum,
likgiltig. hwilkra systra sånger skal ey wara dwl ällir
doffuon Bir 4: 54. tepidus. thz iir then som dol oc
dufwin är Bo 13S. dufwin j thinno thiänist Bir 2: 180.
langa domfna ok slioa böner ib 3: 304. ib 2 : 327 , 3:
336, 367. Ber 19, 229, 247. Su 5, 91.

dval (dwall LfK 25l), n. [M. dvül, /.]
dröjsmål, uppskof, swarar for utan dwal Iv 1987. i the
naturliko eldzsins gärnigh är oc skal wara ä nakot
dual ... än enkto alstingis dual är milllan
ang-randho syndaran oc syndha förlataran Su 46. LfK
95, 115, 251.

dvala, /. [Isl. dvala. Jfr dol] eg. förvirring,
störande. 1) (yrsel,) dvala, pröfua ön hon lagho jnnan
dwalo Bil 268. sömpnsens dwalä Va 14. 2) hinder,
dröjsmål, uppskof, vtan dwalu Bo 245. Lg 3 : 308. Al
$32. SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). BtFll 1: 456 (1362).
vtan alla dualu KS 75 (184, 82). Bo 281. VKR 35.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free