- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
307

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - forstöra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstöra

307

försvar

SD 1: 207 (öfvers.). — forstiirkia sik, stärka sig,
samla styrka, fiondene förstàrkia sig dag wid dag
BSII 5: 122 (1506). — stärka sig, blifva starkare.
vinthoren vill sigli forstärckia BSII 5: 237 (1508). —
Jfr forstyrkin.

forstöra, v. [Mnt. vorsturon]/ørstørø, ödelägga, atli
thot (o: rotuoby) ey skulle forstörass, brennas och 0111
intho görass BSII 5: 84 (1506).

forstöras, v. re fl. [Jfr Isl. stæraz] yfvas. ther til
at mannin skulle ey forstöras (Cod. B styras 563J aff
sino witi MB 1: 454.

forstörta (för-, förstorta. -ir, -te, -ter), v. [Jfr
Mnt vorstorten] kullstårta, slå till marken, förstöra.
tiissa stitdher förstörtta (subvertere) MB 2: 46.
för-störtte (percusserunt) the staden j swärdzsens mwn
ih 30. kringlagde staden oc forstortto vppa samma
dagli ib. förstorta theras affguda altara ib 72. tha
skal iak oc okke fürstörta (delebo) thässa hedhninga
ib 74. the konuuga huilka iosue oc israels söner . . .
haffwa förstört (percusserunt) ib 35. omwändlier han
sik oc bedröffwir idhor, oc förstörther (subvertet) ib
65. ib 31, 84, 101, 107, 136.

forstöta (för-), v. 1) mycket stöta. part. pr et.
mycket stött, hardt stött, j flaskor . . . förstötta oc pluggada
MB 2: 24. 2) aflägsna, undanrödjat mycket ont
forstöttes ther mod Fil 1: 66 (1490-tatø, nyare afskr.).

forsuina (för-, förawmma II K 3: (sista forts.)
4673, 5048. forsyma. försyma. -ar, -adhe, -adher.
impf. forsympde Al 7394 (i rimslut)), v. [Fnor.
forsyma. Mnt. vorsumen] L. 1) försumma, uraktlåta,
åsidosätta, med gen. thz thu ey forsyma tliiis Al 10200.
— med ack. hwar jiättä forsymär SD 5 : 638 (1347). i
forsymen alt tholikt Al 7056. at rätuisan forsymis Bir
3: 361. ST 147, 227. MB 2: 33. hwi forswmar thu
en-samen konungxsens budh oc wilja ib 184. jngalunda
stadzsins [reth] forsumot SO 114. iak gudz modhir
hulkin itngin tima forsymadho (lät gå förbi) j
iordh-rike älla var vtan hiärtans dröuilse (quæ nullam
horam sine tribulatione cordis transivi in ferris) Bir
3: 208. alt thot bittra ok vpriita som glömt är.
for-sumath äller brustet HSIi 19: m (1359). — med inf.
skalt thu ey lata älla forsuma at göra alt annat
thz som tharfwas oc thik biudz Bo 102. — förbigå.
uaro thz ok zache at nakar broder vorte forsumat
eller bort glömdor swa at han ey bildh fyngo tha böte’
nya broderen ena arthoch fore hwan thera som han
forsumet haffuer SO 153. — försumma, vanvårda.
buro lincköpungx kyrke och stiekth forfars och
for-symes HSII 20 : 26 (1506). 2) genom försumlighet
förlora, förspilla, forsuma ey thina tima FI 129. ingen
wille siith liiff försyma RK 3: 1011. — part. pret.
forsumadlior, försumlig. Sn 365. — forsuma sik,
1) försumma sig, vara trög el. sen (att uträtta något),
dröja, thu skal nil ey forsyma thik FI 1486. lv 1575.
Al 7394, 9665. RK 3: (sista forts.) 4673, 5048. Bo
(Cod. B) 347. MB 2: 47. — fö rsumma sig, underlåta
alt göra sin pligt, huar sick ther vtjnnan forsynner
(för forsymerj SO 151. — försumma, uraktlåta, med
inf. hon liadlio sigh forswmat at spöria.the ärofulla
iomfrwna aat Lg 813. 2) förgå sig, göra
öfverträdelse el. kränkning, at liokor sik försumede i for:no
frijdh BtRK 137 (1439). — Jfr oforsiiinadlicr.

forsuinaii (forsyman), /. 1) försummande.
andelica thinga forsumnn Bo 138. 2)
försumlighet. en delin (nämt. af stadhonom.) fiol nidltor for thera
forsuman i stad honom bygdo Su 418. —
uraktlåtenhet, glömska, aff forsyman fik fnruainpde witrdhugho
fadher oy breff älla tholica bewisning han rätlica
skulde SD Ä’S 1: 132 (1402). — bristande
uppmärksamhet. huilka rasuras ellir scrapan ordh oc clausulas
wi witum wara giordha oc scrifuadha ... aff wille
oc forsuman V.KR 56.

forsumeliker (försymeligh), adj. [jfr Mnt.
vorsumoliken, adr.] försumlig, vårdslös, försymeligh
glömska PK 219.

forsnillill (forsymin), adj. försumlig. Ber 288.
forsnniilse (förswmilse. forswmelse.
för-sumelse. forsymilse L.; Bir 3: 453; -ilaom V KR
38. forsymylse: -ylsom ST 38o. forsymel33e.
for3ömilse Ber 292), n. pl. och f. [Jfr Mnt. [-vor-sumenisse]-] {+vor-
sumenisse]+} L. 1) försummande, försummelse,
rät-uisonna wanskilso ok for sumilse Bir 1: 72. ib 3:
453. tymans forsumilso ST 2. SO 153. vtan alla dwalu
oc forsumilse V KR 35. förswmilse dräpa hoppet Lg
3 : 308. thu badlio wil oc formaa alla mina
forsumilso wpfylla Su 323. MB 2: 268. SO 112. Lg 810.
ther tager ingen forsymelsso wti BSII 5: 137 (1507).
2) genom försummelse vållad skada, wordor noglier
forswmelso giort stadenom eller cmbeteno SO 195.
at liokon tidh skulde swa stoor skadhi oc försumelso
hända ibland hans vnderdanä Ansg 183. at the lidhin
enghin forsumilso Bir 5: 27. 3) försumlighet, seo
til mins hiärta dröuilse ok ey til min forsumilso
Bo 25. SD MS 1: 563 (1406). BSII i: 224 (1497). VKR
33, 38. ST 380. SO 100. Ber 292. Su 52. Lg 3 : 582,
583. — forsumilsa oliler (forsumelsa-), ?». L.

forsuniol (förswmol Lf K 159; Lg 3: 3n),
adj. försumlig, dylsk älla forsumol Bo 10. Lg 3: 317.
Lf K 159.

forsvaka (förswaga. -adher), v. [Mnt. [-vor-sweken]-] {+vor-
sweken]+} försvaga, oppa thet at i ckke skole bliffuo
forswakedo for sadano tungo BSII 4 : 225 (1497). vij
äre 110g förswagade ib 5: 185 (1507). riget . . . ther
mykit aff tlienne longeligh feygdh forswaketh är FM
579 (1513). — refl. forsvakas, blifva vanmäktig,
komma till korta, förswagas wi ther nagoth wdi BSII
B: 318 (1508).

forsvakllillg (-swagning), f. försvagning,
förlust. at thet woro tlienne fatige kyrkio oc mich tiil
en stoor forswagning BSII 5 : 40 (1505).

forsvar (för swaar), adj. 1) för tung. ban
bar för swaara bördhe RK 3: 3130. 2) för svår.
rotton war mik forswar Fil 5: 156 (1491).

forsvar (för-), n. [Fdan. forsvar] 1) vård,
förvaltning, kallar jak i geon meth thätta breff the
forswar jak hafdhc befiilt philposo päthersson wm
tlienne for:da godz SD NS 2: 328 (1410). somth haffwer
domkirkionas herrar ok prelater i forsuar BSII 5: 16
(1504). orcliicbiscopen liaffdc kirkenne oc biscopsbordet
anamat i seet forswar aff . . . pawen til at beskermc
ock forbätre i sin liffs tiiilh ib 4 : 228 (1497). 2)
försvar, skydd, tagbum wi tho forscrefna goz ... i
wara enkannlrlika häghn ok forswar SD KS 2: 93
(1409). Bir 5: 112. til wärn oc fflrswar LfK 53. ib 159.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free