Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fortakilse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortakilse
310
fortretlika
BSII 6: 360 (1509). fortaka snusvoninom at läsa
auo maria KL 62. — med dal. och en sats inledd af
at. gato thu näpplikä fortakit Colkeno at tho offradho
eyg thorn swa som gudhom KL 158. ib 26. — med
ack. tho stora jsbergcn thz fortagha I!K 2: 8076.
— med en sals ini. af at. suärdhklutit fortaki at oy
fallo vanlica suärdliit aff bandinne Bir 2: 174. lathcr
ber ingen forsymelse fortages (i st. f. fortage) i nogen
mottlio, ath edert bwdh och scriffwolso jw komme till
samme tiugh BSII 5: to2 (1510). — fortaka sik,
1) förlaga sig, öfverskrida sina krafter, at thu
for-tnkir thik ekko oc gör mecr än maktin tilsighor Bo
(Cod. B) 347. 2) med det reft. jrron. i
dativsläll-ning. afiägsna från sig, göra sig fri från,
undandraga sig. witandhis thz henno omögliilikit wara, at
fortaka sig gudz gaffuo oc tarannas wtgyutilse Lg 3:
398. — göra sig af med, afstå från, försaka, aldrigh
scal iak fortaka mik guz modhors miskun KL 75.
fortak thic nakat ib 265. fortak thik kropseus mak
Su 4o2. niin at fortaka thik thin cghen vilia ib 403.
— bortlägga, fortak thik wana at swäria Ber 105. —
Jfr foretaka.
fortakilse, «. pl. aflägsnande, undandragande.
mina gudhlica nadh fortakilso Bir 2 : 308. ib 320. —
J’örsakande. i fasto oc sins egbins vilia fortakilsom
MP 2: 106. Bir 2: 309.
fortal (fför- Fr (Cod. F) s. 141. fortaal BSII4:
282 (1501)), n. [Äldre l)an. for tal] förtal. Fr (Cod. F)
s. 141. Cers Prest 13. BSII i: 282 (1501).
förtala (för-), v. [Fda», fortale] 1)
uppmana. förtaledhe ok nianede hymorna ath sias mz them
Di 255. 2) uppehålla med tal. liuat skal iak tik
längro förtala Sn 137. 3) förtala, gyltir skrym
p-taro som förtalar ok döinir annan MP 1: 208. haa
marsken förtalade It K 2: 6976. MB 2: 99. Di 81 o.
s. v. Gers Prest 13.
fortalan, f. uppmaning, förmaning, tröste sina män
ok var[||ia[) tel martirium mz faglire fortalan Bu 422.
Bil 109, 328. — intalan. trayanus lyddo for talan simia
manna Bil 369. ib 305.
fortalare (fför- Fr (Cod, F) s. 14l), m. [Jfr Äldre
Dan. fortalere] 1) förordare, förespråkare, ombud.
vara hans fortalara for almoganom Bil 847. Gr 319.
2) förtalare. Fr (Cod. F) s. 141.
fortap (för-), n. förderf. PM 19.
fortapa (STi; Ber 3; KL 236; Gr (Cod. D) 379; -as
Lg 42; -adhe S7’m; -ade MD 17. vanl. fortappa,
förtappa: -at Lg 668; Lf K 7o; -ades MB 2: 105), v.
[ Fnor. fyrirtapa] L. perdere. 1) förlora, syrgh aldro
fortappat thingh Bil 613. the värdhoghot som änglano
for tappadho Bir 2: 289. longinus fortapadhe ey sith
inaal ST ill. — med dat. vi fortappadhom ware makt
KL 81. —förlora, förspilla, göra [onyttig, fortapa thera
tyma oc mödho ST 1. ib 2. nw hawir thu fortappat
thz thu mik thiänto Gr 271.’’ Lg 668. Su 218, 221.
hügli-lardhoghir thankc fortapa (dissolvit) alla godha
gär-liinga KL 236. 2) förderfva, at han maghe dräpa
them ok for tappa Bir 1: 357. the fortappadho os ib
3: 472. ib 432. thu fordömo ämuäl ok fortappa menlösa
siitlar ib 1: 124. Bil 536.’ Gr (Cod. I)) 379. Al 6654.
the fortapadc lotli han äptc MD 17. illa saar ok
niykit for tappat Al 2877. eet ont fortapa mangh godli
Ber 3. 3) göra om intet, fortappa (disperde) annars
hadh och sm/ilikhct mz siäfwm bwg och spako hiärta
Ber 119. 4) förråda (kanske ordets bmk i denna
betydelse är föranledt genom att i det Lat. orig. läsa
perdere för prodere). om thu ey fortappar
(prodi-deris) oss oppenbarandis os MB 2: 6. fortappä
(pro-dunt, beröfva svekfullt) thässo twe konunga mnnga
siäla fra minom son Bir 3: 358. — refl. fortapas,
1) förloras, gå förlorad, alt fortappas thz man til
howa läther GO 716. 2) perire, förgås, omkomma.
fortappas af sylt Bil 267. Bo 175. MB 2: 105, 204.
Lg 42.
fort ii paré (förtappare), m. 1) som
förspiller, förstörare, aff timans förtapparom Lf K 70.
2) förderf rare. siäla fortaparo ST 103.
fortapilse (KL 145, 242; Bir 2: 196 . 3 : 330; ST
2. vanl. fortappilse), n. pl. perditio. 1) förlust,
mistning, beröfvande. minzsta synd j hulke ther
män-niskian lustas vti ok bittra ey hona är hiiniie ympnin
til fortappilse fran hymorikis rike (satis est ei ad
jierditionem) Bir 1: 98. — förlust, förspillan. tima
fortapilse Bir 3: 330. ST 2. 2) förderf, itpto thässa
forradharins fortappilso Bo 96. gör sik siäluo skadha
oc än forta]|pilse ib. gladdis af thera falle ok
for-tappilsom Bir 1: 78. ib 52, 2 : 68, 196, 251, 3 : 71, 211,
473. KL 145, 242. MP 1: 5. MB 2: 164.
fortidh (företiidh), f. föregående tid. thot thee
ropade ... i företiidh skedth wara BSII 5: 369 (1509).
thet hommoth och skade som tho haffwo rigith och
mich giorth baade nw och i fortijder IISU 20: igi
(1507).
fortidlia (-tiidha. pres. -tiir ST S4i. impf.
-tldde), v. [Mnt. vortienj öfvergifva, fortiddo sina
gärning KL 11. fortiddo christofer thon stadhin ST
119. skalt thu ey thin cristindom ofwirgifwa ollir
fortiidha ib 90. ib 11, 137, 291, 341, 481.
fortiuna (för-), v. förse med tinnar, lotli them
mwra om kring fortinna (yngre hds.: mura ok omkring
förtinna) RK 2 : 7300.
fortogh, re.? [Mnt. vortoch] uppskof, vtan alla
nesiighu älla fortogh FM 23 (1389, nyare afskr.).
wij sattlie then yterstho articel j ffortogh (uppskölo)
pa thet mötlie ib 134 (1502).
fortoglia (för-), v. [Äldre Dan. vortoven. Jfr
Mnt. vortoion] förtöja, med tåg fastgöra. ath i lathe
göro nogre flotter aff tijmber . . . thenne kan man
förtogo pa alle sider, som bohoff görss BSII 5: 290
(1508).
förtret (-treet. fortträtth BSII 4: 321 (1502).
förtreet MB 2: 198), ». [Jfr Mnt. vordrét] 1)
förtrytelse. swardo mz stort fortroth RK 2: 1112. 2)
förtret, skada, giordhe honom mykyt forthrcth ST 87.
SO 111. MB 2 : 222. BSII 4: 321 (1502). 3) trots.
hennes fortroot oc olydhna gaar offwir all landh MB
2: 180. ib 198.
förtreta (förtreeta. -ar), v. [Jfr Mnt. vordrctou]
1) väcka harm. förtryta, med dat. thz mangom maa
förtreeta RK 2: .?. 339. 2) förtreta, vålla förtret
el. skada, man reknar hanom ekke bätrc en thon
fortrothar en soin han tiänir SO 6.
fortretllka (förtretelika. förtretzkeleca),
adv. trotsigt, hårdnackadI, ath wi ... förtrotzkeloca aff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
