- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
356

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fulla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fulla

356

fnlmäktoglier

forskriffna magnus ragwaldzsson oc hans arffwa, til
äfwärdheligha äglio SD NS 1: 489 (1405). Jfr
ful-fylgllia. — fulla ater, ersätta, jär pantrin bottre
fulle thum ater sum aghär SR 18. Jfr aterfulla.
— Jfr igen-, til-, up-fhlla, äfvensom fylla.

fnlla (fulle RK 3 : 2802; SJ 318 (1464); Gers Frest
15, 48. ffulle FM 609 (1513). fwlle RK 3: (sista
forts.) 5215), adv. 1) fullt, han var ey fulla
tiwghu aar /»£4240. 2)’mycket väl. wy wethom thz
fullo RK 3:; 2802. Gers Frest 15. 3) för visso f
vm swa är ath mennisken begärar ok wil [-fulkompne-]igha-] {+fulkompne-
]igha+} älska syn owon. hon kan thz ok fulle koma
astadli Gers Frest 48 (kan föras till 2). —• väl,
visserligen. thu äst fulla ödmiukar j ordomen Bir 1: 222.
RK 3: (sista forts.) 5215. FM 609 (1513). — (?)
bred-leghin siger sik fulla sielff till SJ 298 (1462). ib 310
(1463?), 318 (1464), 323 (1465), 330 (l46S), 334 (1466),
360 (1469), 376 (l47l). Jfr metli lengdan oc brodlftkin
som thot nw staar vpmwret oc wel siälff tilsegger
SJ 379 (i47i). — Jfr fuller och fulväl.

fullakt ? (fullàghtt), adv. fulleligen, tillfullo.
til thän dagh han fullàghtt byriidder warther SD NS
1: 484 (1405).

fällan,/. Jfr dagsvärke fiillaii.
fullanger (ful langer, full langer), adj.
mycket lång. om rum. leta ena fiädhor . . . full langa
Al 10095. — om tid. ena stund ok än ful langa ib 2607.

fnllelika (fullilika i/fuldelika Su 209 o. s. v.
fulleligha SD NS 1: 44 (1401). fwlleligha Lg 809.
follilika SD NS 2: 108 (H09). fullerlika ib 1:
536 (1406); Su 228. fulderlica SD NS 2: 134 (1409).
fullirligha SD 2: 433 (öfvers.), fulliliger ib NS 1:
437 (1405). fullelegher FI[ i: 103 (1436). fulleligli
BSII 5: 222 (i507). fwllelegh ib 480 (iså),
fulla-ligha RK 2: 2148. fullaliga ib 2274. fullalige SJ 350
(1468). fullelikan Su 46,149. fullelighan BSII 5: 222
(1507). fulleligan SJ 361 (1469). kompar.
fulleli-kare Bir l: 25. fullelikadhen SD 1: 354 (öfvers.)),
adv. [Jfr Isl. fulliga] fullt, till fullo, fullkomligt.
hwilka forscrefna päninga thän for:dhe niclis kändis
sik fullelika oc redhelika haua opbureth SD NS
1: 12 (i40i). ib 44 (1401), 536 (1406). atirgält
fulle-lica allom thorn som orättolica haua fangit skadha
aff thik Bir 2: 86. thänna marcum giter engin
fullelika mz faam ordhom lofuat Bil 383. fik han sina syn
fullelica atir ib 897. KS 26 (66, 28). KL 83, 105. Bo
19. Gr 317. Bir 1: 23, 189, 332, 3: 103. VKR 9.
RK 2: 2148, 2274. SD 2: 433 (öfvers.). Su 17, 46, 149,
209, 217, 218. Lg 809. — fullständigt, utförligt. Bir
1: 25. hulkin märke . . . fullelikadhen (plenius)
vth-trykkias medh sinom nampnom SD 1: 354 (öfvers.). —
Jfr ärofullelika.

fnlleliker (foleleg), adj. fullkomlig, setiom wii
fatigmen war foleloge lyth til edert kiäre herradöme
BSII 5: 498 (1512).

fnllelikliet (gen. -hetz), /. fullhet. i gudz
fulle-likhotz måtto Gr 302.

fuller? adv. för visso, visserligen. PM Lix (bref
af Peder Ingemarsson, anfördt efter Spegel).
fullest, se fyllest.

fuUika (fullica Bir 2: 139, 159. fulika.
fulelika RK 1: 3753), adv. 1) på ett stinkande sätt;

vidrigt, illa. fulika loktande KL 119. swa som halff
rutin man fulika loktande Bir 1: 171. ib 334, 2: 139, 159.

2) fult, på ett vanställande sätt. äru the fulika
smitt-adho ok orene Bir 1: 164. fulica rakadhe ib 3: 458.

3) skamligt, nedrigt, a hwat manga tliässe sottin hawir
darat oc fulica (turpiter) nidbir kastat Bo 96. ib 189.
Bir 1: 145. KL 120. liuer fulika ok odyghdolika KS 33
(86, 36). bidlier thorn ey göra swa illa oc fwlika MB
1: 193. ib 363. RK 1: 3753.

fulliker, adj. fullkomligt lik. Al 1192.
fullitit (full litit), adv. ganska litet, fullitith
mondhe han tho edhe holda RK 2 : 256. the thenkiii
full litit a sin ända MD 87. war et kär fullitith fra
ib 187.

fullillllika (full liofuelik), adv. mycket kärligt,
mycket förtroligt, the sofuo saman twå a annars arm
full liofuelik FI 1452.

fullova (full lofwa Al 9556), v. fullt lofva, nog
lofva el. prisa, hans tokt giter engen man fullowat
RK 1: 1429. Al 9556.

fulmakt, f. [Mnt. vulmacht] 1) full kraft, full
giltighet, vppa thät at hon (boken) bliffwe widli
fulmakt ok vtan misthanka SJ 1 (l420). 2) fullmakt,
bemyndigande, haffue wij ingen acth ath giffue them
nogen fulmacth IISH 20 : 208 (1507). Jfr folder 3.

fulinaiinelika (full mannelika), adv. mycket
manligen, han wardh ther full mannelika känder (känd
ss mycket manlig) Al 8938.

flllmanger, adj. ganska mången, ther gatz ful
mangom illa ath RK 2: 7197.

fullliargher, adj. ganska mången, thz räkto thorn
ful margha dagha Al 4147. ib 4664, 9921.

fulmodlier, adj. mycket trött, mycket utmattad, ther
alf sorgh oc graat war ful modh Al 10160.

fulmoin f-moyn. -moen), adj. fullmogen,
ful-moen äplo GO 728. wardha the (bären) fnlmoyn LB 4: 341.

fulmykin (-mykyn), adj. [Jfr Isl. fullmikill]
ganska mycken, fulinykyt aff ätikkio Su 17. — n.
ful-lliykit, adv. ganska mycket, et swärdh ful mykitli
hwast Al 311. RK 1: 3973.

fulniyndoglier (fulmynduger.
fultmyndig-er), adj. [Fdan. fuldmyndug] bemyndigad,
befullmäk-tigad. at jak . . . fultmyndig ok mektig giort hauer
ok medh thette mit vpno breff fulmyndug ok mektog
gör . . . biscop bruniolph . . . arwid trolle, niels
clawsson oc arwid knutsson til at besöghe thet mötho
BSII 4: 170 (1494). vij haffuo giort honum fulmyndog
oc mectoge tiil at lata komat hiit ib 5: 23 (1504).
eders herredömes fulmyndogo sendebodh ib 56 (1505).
ath thor någre fulmyndogo horrer ware tilstedes aff
hans macht eller hans raadh ib. tilskicke en
fulmyndog höffwidzman här i thenne landzändo FM 208
(1504).

fulmiiktogher (fulmäghtoger.
fulmech-togher. fultmektoger SJ 391 (1474), 394 (1477).
fulmäktugher. fulmectuger. fulmäktiger.
fullmächtiger), adj. [Fdan. fullmægtig. Mnt.
vulmechtich] 1) mycket mäktig, mycket stark, ful
mäktigh diwr Al 9318. 2) fullt mäktig, fullt i
stånd, fullt tillräcklig, at the äru fulmäktoge wppe
halla gudz tiänist Bir 4: 30. ib 31. 3) utrustad
med full makt, fullt berättigad. SD 5: 211 (öfvers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free