- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
387

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - ganga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gauga

387

gangare

at hängia nakon, thz gaar minom prest för när Lf K
142. — gauga saman (-samans Di 156. -sammans
ib 92), 1) gå samman, förenas, gingo al stykkin ok
lienin saman KL 55. 2) sammandrabba, candaulus
oc han badho twå gingo sauiau Al 7844. Di 92, 94.
156. 3) börja (om strid), tho strid gik saman HK
1: 314. ther gik tha saman en harder look Va 33. —
Jfr saitiangaiiga, äfvensom ganga til saman. —
ganga sunder, gå sönder, hans lidhamot gingo
al sundir Bil 871. Iv 701. RK 3: 2569, 3128. MB
2: 403. freden häfde när gänget sunder RK 2: 1771.
Jfr sunder gunga. — gauga til, 1)
anfalla. at wostrabro seulle gwsa ganga til RK 2:
1248. 2) gå till, tillflyta, bogynuor alen nw gauge
wel til BSH 4: 336 (1503). om . . . fisken går
rundeliga till SO 306. 3) börja, komma i gång. ther
äptir böriadhis hofwit oc lekin gik til ST 515. 4)
gå till, ske, hända, ganska wuderligha giik thetta
tiil RK 3: 1224. iak wet äy hwro thz gar till (huru
det hänger i hop) Di 157. huru them war alt gauget
till Va 15. — Jfr til ganga. — ganga til saman,
= ganga saman 3. then stridhen hon gik til
saman Va 18. — ganga Hill, gå omkring. SO 20.
Jfr um ganga. — gauga uuikriug, 1) gå
i krets, gå omkring, hulkit . . . gar vmkringh
som cirkil Bir 1: 274. — gå omkring, göra sitt
omlopp. saturnus gauger xxx aar om kring för än hau
komber ator i sama stadh som hau war Törst MB t:
62. jouis stiärna gånger om kring xij aar ib. 2)
omgifva, salonions säng ... ga wmgringh
(am-biunt) siäxtighi starke Ber 66. — Jfr Hill kring
ganga. — ganga undan, gå undan, fly bort. vm
fiskin gar vndan Bir 2: 6. Jfr lllldan gaiiga. —
gailga Up, 1) gå upp, stiga upp. thu oc aaron
gängen op til mik MB 1: 330. thz han ekke fik gangit
opp Lg 3: 702. — gå upp, röra sig i riktning
uppåt (fors el. flod; om fisk), ban (qvarndammm)
skal vara opeu þree vikur vm vareuä faa fisken
gaar vpp ok swa lenge vm hösten þaa vathnet er
mykith ok fisken gar vpp FH 3: 4 (1352). 2)
gå upp (om liflösa föremål), för än soleil gik up
Bu 169. ib 178. röken aff brwnuonom gik wp swa som
rökir vff storom vghne MB 2 : 346. — brista tipp,
flöda upp. tha gik op (egressce sunt) swa mykith
watn, at yffrith war badho fä oc folke MB 1: 408.
hon (floden) gik vpp iwi romara mwr Bil 709. —
Jfr up ganga. — ganga np a (-pa), 1)
påkomma, träffa, med dat. el. i dess ställe ack.
gauger ider siälffwom nakot vpa RK 1: 3806.
modh-lidniugh haffwa tha man secr sin jämcrislin nagat
ganga paa MD (S) 266. liwem käran gaar op a (den
mot hvilken anklagelsen är riktad) FI 1704. gaar mik
nödh ok fatykdombir vppa SD NS 2 : 38 (1408). j
storä nödh som honom gik ther tha pa Va 38. —
opersonl. the wisto wäl thaa tem gik oppaa (då de
ansattes el. kommo i trångmål) huar tho piinnynga
skulle faa MD (S) 232. 2) gå in på. tho ginge
ther ena dochtingia vppa RK 2: s. 344. 3) börja.
naghra stund för hoffuot gik vppa RK 2 : 5093. — Jfr
up a ganga. — ganga ut, 1) gå ut. gik vt
vreþer af sta[ienoin Bu 16. konungin wt moth
honom gik RK 1: 3615. ib 3742. 2) ga ut, flyta, ut.

öghouin gingo vt for värk Bir 2: 179. ther gig
enkte blodh vth äptir ST 143. blodhorin gik vt KL
57. 3) gå ut, utbetalas, ey är gwl swa röth
at thz gaar ey wth for brödh GO 779. 4)
afsöndras, utbrytas, än torpstadh, som hethor
älskogha-thorp ok är ganghit wt alf himnum SD NS 1: 572
(1406). S) gå till ända. daghon giik wth RK 3:
919. — Jfr ut. ganga. — gauga vijipr, vidgå,
erkänna (sanningen), gik martha vidliir Bo 72. Jfr
ofvanför ganga viþer samt viþer gauga. ganga
äptir, stämpla mot, förfölja, huru the danske hafua
gongit oc gonga oss oc alla wora rikis inbyggiara
efter BSH 3: 45 (1452, nyare afskr.). hurw the dansko
haffua warid och gangit oss epter ib 46 (1452). —
Jfr be-, for-, fot-, fran-, ful-, gen-, genom-,
liand-, i-, kring-, kringum-, legho-, ni is-,
mällan-, pa-, und-, uudir-, lippe-ganga,
äfvensom half-, hand-, kirkio-, lagh-, o-, rodh-,
skogh-gaiigin.

ganga, f. [Isl. ganga] L. 1) gång, gående, i sätu
ok gångo KS 53 (134, 57). 2) uppgående af
egoskilnads-linie el. rågång; rågång, i latiniserad form. gangam
. . . iuernnt SD 1: 247 (1225). gangam istain . . .
diuulgauit ib. secundum istam gangam teldras locari
<fc h aga incidi prccopimus ib. 3) gång, säll att gå.
wisto thorn fiäl aa tani|s gaanga (för aa fiäl tauils
gaanga?) MD (S) 202; jfr iliil. lära konungen thäs
tauels gaanga ib 203. 4) vida, gång. fingho än
011a reso try barn i cnne gango (på en gång) Lg
3 : 680. siwd honum sidan ficrde ganga vol med gete
talg LB 7: 252. ib 314, 315. — Jfr a-, by-, diur-,
for-, fran-, gen-, hem-, ivir-, kirkio-, mote-,
pilagrims-, siänga-, skogha-, til-, |iings-, um-,
vijier-ganga. — gango klädhe (ganga kläder
Di 98), n.pl. gångkläder. Di 98. Lg 3: 203. Jfr
gailg-kliidhe. — gango kiipper (ganga-), m. käpp som
man vitl gående har i handen, vandringsslaf. mz siuom
staffwo ällar ganga käppo Lg 667. — gaugolidll
(gangaledh. gangeledh), n. [Isl. göngulii. Sv.,
sär8k. Norrländska, dial. gångle, gångly, n., se Rietz
s. 185, nch Ordbok öfver allmogeord i Helsingland s.
25] gångled, hjälp el. handräckning med arbete hvars
lemnande går i tur bland medlemmarne af ett
samfund. bör gi]lessväriendo til säya 0111 gilliss korn
heller malth, heller gangelodh, heller j hwario hclzth
thz vara kan SEG 114. nu ffindz brodher ey aktha
vil hwat gillisväriondhe kräffwia i päningha, i
gangaledh, hollor i hwario helzth thz vara kan ib 115.
— gango ren (VML II. gangoreen MELL.
gangu ren 1’plL; SML ), f. L. — gaugo staver,

m. vandringsslaf. l’a 9. ST 78.

gaugauz foter, m. L. — gaugauz fii, n. L.
gangare (gånger RK 2: 5158), m. [Isl. gangari]
L. 1) gångare, en som går. Jfr fore-, fot-

gailgaro. 2) gångare, passgångare, ridhäst. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne 2: 85 f.
grad-arius, gangare GU 8. SD 5: 479 (1345, nyare afskr.).
ib NS 1: 39 (1401). FI 521, 526. Iv 630, 636, 642, 2137,
2197, 2255, 2261, 2298, 4311. Fr 2666, 2995. RK 1: 610,
614. örss ok gangara ib 1829, 3516. ib 2: 5158. nw wolie
alla ridha gangara, än tha ride wij stora fagra bästa
Di 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free